Vår kära mamma somnade in på Skellefteå lasarett på torsdagsmorgonen den 1 augusti.
Hon kom till världen den 23 maj 1932 som familjens första barn men fick sex syskon innan hon själv fyllt 11 år. Syskonskaran var viktig i Majs liv och de har gett varandra så mycket gemenskap och glädje i alla år.
Barndomsåren levde mamma i Frostkåge medan ungdomens tid utgick från Dalkarlsliden där familjen då hade bosatt sig. Mamma var påhittig och behöll sin livliga fantasi livet ut. Hon var själv arbetsvillig och flitig men satte gärna också andra i arbete för att genomföra sina idéer.
Efter folkskolan började hon jobba och tjäna pengar som hon gärna spenderade, det var bara att jobba mer om pengarna tog slut. Mamma var också en generös person som gärna bjöd in och bullade upp till kalas och middagar. Ledorden ringer ännu i våra öron ”man ska skära med generös hand”.
Yrkeslivet gav henne erfarenhet som bland annat servitris och laboratoriearbetare. Kanske var det hennes stora kärlek och livskamrat, vår pappa Henning, som i sin lärargärning senare ledde henne in i skolans värld och i intagningsnämnden efter åren som hemmafru när vi två barn var små. Där trivdes hon i många år med att ta in ungdomar till gymnasieutbildningar. Hon älskade att hjälpa och vägleda unga och deras föräldrar i deras frågor och funderingar. Hon älskade nog också att vara den enda som egentligen kunde jobbet och att undervisa och förklara för politikerherrarna i nämnden så att de fattade ”rätt” beslut.
Ja mamma var en färgrik, viljestark och stridbar kvinna. Bland annat tog hon tidigt ställning och tog upp kampen för jämställdhet mellan kvinnor och män och fick bland annat ett erkännande av JämO när hon stred för en anställning som hon inte fått i konkurrens med en man med lägre kompetens. ”rätt ska vara rätt” gällde både på jobbet och i det privat.
På fritiden trivdes hon i sommarhuset ”Stenhamra” som var ett självbygge under ständig utveckling. Hon tyckte också om att resa med pappa. Island och Cypern gav henne fina upplevelser men det gjorde även bilresorna i norden. Mamma tyckte om naturens dramatiska sidor, Norges djupa fjordar och höga berg, havets uppror i höststormarna, stora hyggen fyllda av stenmurkla och vidsträckta hjortronmyrar. Där tog hon fram skärbrädan för att i en kaffepaus dela ut bullar med generös hand. Det slätstrukna var inte hennes melodi snarare buller och bång.
Stort tomrum lämnar hon efter sig men också många minnen fyllda av skratt, fina stunder och kloka ord att bevara, värmas och ledas nu när en stroke har tagit henne från oss. Saknad men i ljusa minnen bevarad.
Pär och Anna