Lilla älskade mamma, Linnéa Finnberg, Bygdsiljum, har äntligen fått somna in, hon blev 83 år. Under det senaste året har hon levt med cancer och allt vad det innebär, men till slut orkade inte hennes kropp mer. Det var först under de sista två veckorna som sjukdomen verkligen gjorde sig påmind. Det gick väldigt fort i slutet och när hon äntligen fick somna in var det utan smärtor. Jag fick vara med henne fram till slutet. Det var tufft och idag är det tungt.
Min mamma var en humoristisk, stark och omtänksam person. Hon ville aldrig vara till besvär och var alltid noga med sin och andras integritet. Under sitt yrkesliv, inom handels, hade hon lika höga krav på sig själv som på sina kollegor. Hennes vänkrets tror jag också kan styrka det. En lojal och pålitlig person som alltid ville göra sitt bästa.
Mamma föddes i Österbotten, Finland, och växte upp i en liten by, i en stor familj under väldigt fattiga omständigheter. Mamma var yngst i syskonskaran. Ofta har hon berättat om krigstiden och om hur hennes äldste bror låg vid fronten och hur stor glädjen var de få gånger han hade permission och kom hem.
Under efterkrigstiden, som 14-åring, kom hon till Sverige. Hon togs omhand av sina äldre syskon som redan arbetade och var bosatta här.
1956 träffade hon min pappa och 1957 föddes första dottern, Mona. De byggde hus och flyttade till Ekerö och 1967 föddes jag. 1972 skiljdes våra föräldrar och mamma flyttade till en lägenhet med oss döttrar. På den tiden var det inte så vanligt med ensamstående mammor, men oj vad jag är stolt över hennes styrka, att våga ta det steget.
1974 träffade hon Steinar och året efter gick flyttlasset till Gummark, Skellefteå. Var femte helg var mamma långledig och då bar det av med färjan till Österbotten och hennes gamla mor. 1981 omkom äldsta dottern Mona i en tragisk ridolycka och sorgen var oerhört svår.
1987 gick flytten igen, till Bureå och Steinars barndomshem. 1989 var ett händelserikt år. Jag hade träffat Stig och vi vigdes och det första barnbarnet, Nicklas, föddes. 1991 föddes Jonas och sisten, Mathias, föddes 1994. Mamma sa alltid ”Mina fin pojkar”. De var hennes stora glädje och stolthet. Hon var så mån om killarna, men även här var hon noga med att de skulle leva sina liv och aldrig behöva känna att hon hade några krav på dem. 2012 föddes första barnbarnsbarnet, Kelly, till stor glädje. Äntligen föddes en liten flicka i familjen, med allt vad det innebar. 2018 föddes lillasyster Hailey.
Steinar var med om en halkolycka och under många år tog mamma hand om honom i hemmet. 2013 avled han i cancer och ett nytt liv som ensam började. Mamma trivdes ganska bra med ensamheten, men träffade ändå Sven som hon hade som nära vän under de senaste åren. Många och långa är samtalen som de hade med varandra.
Efter ett långt, friskt och händelserikt liv har nu mamma fått somna och alla i familjen, nära och kära sörjer idag, men vi är tacksamma för allt hon gett oss.
Dottern Karin