Lilly Granberg

Arvidsjaur

Foto: Norran

Personligt2015-07-25 04:00

Vår älskade Lilly. Vår mamma, mormor och farmor har nu vid 86 års ålder fått komma till ro efter ett långt, flitigt och framförallt glädjefyllt liv. Lilly föddes 1929 i Voutner, yngst av sju syskon. Föräldrahemmet inhyste byaskolan på övervåningen och barnen i familjen Westerberg fick tidigt hjälpa till med både lantbruket och underhållet av skolan. Som lön brukade de få lakritspipor som fadern köpte med sig från Arvidsjaur. Lilly växte upp i ett hem där alla var välkomna. De hade fosterbarn, inackorderade barn och gav alltid luffare en sovplats och någonting att äta.

Lilly drömde om att bli sömmerska, hon vill ha ett yrke, hon ville försörja sig. Efter en ettårig utbildning hos Tekla Hallgren i Arvidsjaur fick hon en symaskin i gåva av föräldrarna. Kort därefter gifte hon sig med Mauritz Granberg och tillsammans fick de dottern Marita och sonen Per-Erik. Lilly sydde på beställning och höll även sykurser på kvällarna.

Erfarenheterna av ett välkomnade hem satte sina spår i Lillys liv och när hon som vuxen bildat egen familj var det sällan endast kärnfamiljen åt middag tillsammans. Vänner, inneboende och syskonbarn var självklara familjemedlemmar hos Granbergs. Lilly var en mycket driftig kvinna som både donade i köket och handslog 5 tums spikar när garaget skulle byggas.

Lilly blev sorgligt nog änka vid endast 44 års ålder när hennes make gick bort efter en längre tids sjukdom. Lilly hade trots allt en förmåga att se de goda tingen i livet och uppskatta livets små, men värdefulla, gåvor. Hon valde bort klagoämnena och jämrandet över livets elände. Hon var inte ovanligt lyckligt lottad, utan hon hade en inre styrka att välja. Att välja det goda. Jag har aldrig hört min mormor klaga, inte ens när hon åkt ambulans till Sunderby sjukhus, inte ens när hon nyss fått en blodtransfusion.

Hennes sista ord vid medvetande var att hon var så tacksam, hon var så glad för att vi alla var där, för att livet hade gett henne så mycket glädje. För att livet hade skänkt henne stora, långa och breda minnen. Jag sa till henne att när jag blir gammal vill jag bli som du. Hon svarade: Jag är inte gammal, jag är bara lite äldre!

Kerstin Löf

undefined
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!