Fredagen den 3 oktober somnade Leon Larsson in i sitt hem i Boliden, omgiven av sin familj. Han blev 92 år.
Leon föddes i Hamra i Orsa Finnmark. Han lämnade hemmet som femtonåring för arbete på Asea i Västerås. Senare utbildade han sig vid lantbruksskola och hade anställningar bland annat i skogen och i faderns affär. Under större delen av sitt långa yrkesliv arbetade han åt Vattenfall. Först på kontor i Stockholm och sedan reste han runt ”mellan Kiruna och Helsingborg” för att bereda mark där de stora kraftledningarna skulle fram. De sista åren innan pensionen arbetade han med marktillstånd.
Leon gifte sig 1947 med Mait Bergman och de fick två döttrar; Eva 1949 och Ulla 1953. Eftersom arbetet förde honom runt i Sverige så gick flyttlasset ett par gånger under åren. Familjen var bosatt i Ljusdal, Säffle, Askersund, Örebro och Uppsala. Efter pensionen flyttade Leon och Mait till Boliden för att vara nära döttrarna med familjer. Till familjens förtvivlan gick Eva bort 1993. Han förlorade sin älskade hustru 2005.
Kärleken till hemtrakten har bestått under hela livet och i många år efter pensionen tillbringade de sommarhalvåret i Hamra. Där fiskade Leon så fort tillfälle gavs. Han hade ett brinnande engagemang för solidaritet. Han har bland annat berättat om hur de i Hamra gick ihop och byggde en idrottsplats och Folkets Hus, som förövrigt hade Sveriges första eldrivna bastuanläggning. Han var också engagerad i fackföreningsrörelsen hela sitt liv.
Leon bjöd ofta på sig själv. Han spelade gitarr, medverkade i revyer och sjöng i kör. Efter hustruns bortgång började hälsan svikta men Leon såg alltid positivt på tillvaron. Han var snabb i tanken och levererade humoristiska inlägg med glimten i ögat. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.
Familjen genom Ulla