Leif föddes 1952, äldsta barnet av tre syskon, son till Harald och Gungerd Dahlqvist. Han växte upp på Kallholmen i Skelleftehamn.
Idrott var en stor del av hans liv och han vaktade målet både i fotboll och hockey. Som 15- och 16-åring spelade han Tv-pucken och karriären som ishockeyspelare i Rönnskärs IF och CRIF avslutades 1981. Som 16-åring blev han även uttagen i länslaget i fotboll. Rönnskärs IF låg honom varmast om hjärtat men det blev även en kortare sejour i Bureå IF. Leifs stora intresse för fotboll gjorde att han under delar av 1980-talet var tränare och ledare för flick- och damfotboll i Rönnskärs IF.
Efter avslutad yrkesutbildning började han jobba på Rönnskär som mekaniker. Där blev han kvar tills utlandsarbete började locka. Första halvan av 1980-talet jobbade Leif i Vietnam och sedan i Tanzania. Efter återkomsten från sina utlandsarbeten började Leif jobba på Nordvac som maskinoperatör på deras sugbilar längs med Norrlandskusten. Leif hade en enorm arbetskapacitet och ingenting var omöjligt.
1992 blev Leif en av grundarna till Railvac AB, i dag Railcare Group AB med över 120 medarbetare. Leif fortsatte att jobba på fältet och har fostrat en mängd maskinoperatörer, i allt från att lära sig köra maskinerna till att veta hut, vett och etikett, samt vikten av att äta riktig mat. Hans sätt att vara lade grunden till det som i dag kallas "railcare-andan".
1973 träffade han sin kärlek Gun Granström från Bureå. 1974 föddes dottern Helena och 1978 föddes dottern Erika. Familjen bosatte sig på Kallholmen där Leif hade sina rötter. Leifs älskade barnbarn Ester och Alfred upptog mycket av hans tid på senare år. Leif har alltid ställt upp, lekt och busat, inte bara med sina barn och barnbarn, utan med alla barn som växt upp på Kallholmen.
Leif älskade att resa och ta del av andra kulturer där han kunde få nya bekantskaper och vänner. Många resor gick till Grekland där han och Gun luffade omkring i den grekiska övärlden. De sista tio åren tillbringade han somrarna på sin självbyggda bastubåt. Han tuffade runt med den i Skelleftebukten och många vänner har tillbringat glada kvällar i Leifs bastu.
Leif var en generös man med ett varmt hjärta. Han var väldigt mån om att omgivningen skulle ha det bra. Det hände alltid någonting runt om Leif och alla som kände honom har en mängd historier att berätta som kommer att hjälpa oss att minnas den fantastiska person han var.
Under senare år har Leif trappat ner på arbetet för att få mer tid till att njuta av livet. I maj fick han veta att han drabbats av cancer, som tyvärr inte kunde botas. I lördags somnade Leif stilla in i sitt hem, omgiven av sin familj.
En man med stort hjärta har gått ur tiden.
Gun, Helena och Erika