Mitt i den allra vackraste sommaren den 23 juli, i kretsen av familjen, somnade min älskade Leif, vår kära pappa, svärfar och farfar in efter en lång och tålmodig kamp mot sin sjukdom, och sista veckan också en stroke. Han blev 71 år.
Leif växte upp i byn Mörttjärn utanför Malå, han var äldst av två bröder och son till Milly och Robert Larsson.
I mitten av 60-talet träffade han Inga-Greta som blev hans livslånga kärlek. I äktenskapet föddes hans älskade söner Niklas och Fredrik.
Leif började arbeta i unga år med olika arbeten i bland annat entreprenadbranschen och det lockade honom att starta ett eget företag. I slutet av 60-talet började han som egen företagare och köpte sin första grävmaskin. Han var den som stod vid älven med sin grävmaskin och gjorde stenskoningen vid älvkanten, och många andra grävuppdrag som han genom åren genomfört i stan.
Han var företagare ända fram till år 2000 då han sålde sitt företag till en kollega på grund av ohälsa som drabbade honom, men han kunde ändå arbeta kvar som anställd i några år tills han gick i pension.
Leif var en social person, han gillade att prata och berätta om olika händelser som har varit med om genom livet, det har varit många skratt vid kaffeborden.
Han var också mycket bil och motorintresserad, han gillade att ha fina bilar.
Lyckan var stor när han blev farfar till två barnbarn som var hans ögonstenar, tyvärr fick han inte fick följa dem så länge upp i livet.
Under de senaste åren ville han förverkliga en dröm han hade haft, att äga en husbil. Några resor blev det med den i landet, och han fick i alla fall uppleva känslan av frihet med camping som han tyckte var härligt.
Leif var en snäll, omtänksam och hjälpsam person som gärna ställde upp och hjälpte när han kunde. Han månade om oss alla, sina pojkar och deras liv och ville att de skulle ha det bra på alla sätt.
Under de sista två åren har hans hälsa inte varit på hans sida och det blev svårt när krafterna avtog.
Vi är många som ska sakna och minnas Leif, vi i familjen, de vänner som stod kvar vid hans sida under sjukdomstiden, och höll kontakten med besök och samtal.
Sorgen och saknaden efter vår kära Leif är stor och svår, men vi ska minnas Leif med stor glädje och ljusa minnen, som den stora kämpe han var mot slutet.
Han fattas oss.
Familjen