Lars Saalo somnade stilla in på Skellefteå lasarett onsdagen den 26 juni omgiven av sina närmaste. Han blev 85 år. Han sörjs av fyra barn, barnbarn, släkt och vänner.
Pappa var näst äldst av sex syskon och växte upp i familjehemmet vid brofästet på stadssidan om Umeälven i Lycksele. Ungdomsåren fylldes av idrott och aktiviteter i naturen. Fotboll, simning, brottning, boxning och det ansträngande arbetet på familjeföretaget Lycksele Smidesverkstad, lade grunden för den otroligt starka fysiken som följde honom livet ut. Långt upp i åren var morgonpromenader och gymnastik en fast rutin för denna kraftkarl innan krämporna bromsade.
Som mogen man träffade han och gifte sig med vår mor Laila Bergstedt, bördig från Skellefteå, och de bosatte sig på Furuvik i Lycksele. Mycket tid och möda lades ner på det egna företaget. Vi minns alla roliga historier från ”verkstan”. Vi minns historierna om när han jobbade med armering och byggandet av det gamla vattentornet i Lycksele. Fina minnen har vi även från djurhållning och slåtterarbete vid mammas hemställe i Bjurån, Skellefteå.
Förutom fysisk aktivitet gillade Lars att se på fotboll och hockey. En höjdpunkt var när han blev bjuden på en resa till London för att se engelsk fotboll på plats. Umgänget med grannar, släkt och vänner var även en viktig del av Lars liv. Ett stort läsintresse gav honom också stor glädje och han följde engagerat med i samhällsdebatten. I ungdomsårens läste han Biggles-böckerna och kanske var det dem som lockade fram hans flygintresse. Så småningom började han aktivt flyga segelflygplan vid Lycksele flygplats.
Pappa och mamma åkte på många resor tillsammans eller med familjen. De fick många vänner även utanför Sverige som de hade fortsatt kontakt med under åren.
Pensionen möjliggjorde sedan att pappa blev hemmansägare när han och mamma flyttade till Bjurån, inte så långt ifrån där Lars härstammade via sitt morfarshem Aspliden (Fällfors). I efterhand blev skötseln av hemmanet svårare och Lars och Laila flyttade till en lägenhet på Erikslid i Skellefteå. Där stod dörren alltid öppen och kaffe ordnades vid besök av barn och barnbarn.
Vi saknar vår far mycket men behåller minnena av honom i våra hjärtan.
Tomas, Anders, Ulrika och Katarina