Emmy Kristina Östlund har i en ålder av 95 år stilla somnat in. Närmast anhöriga är barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släkt och vänner.
Kristina föddes i Prästskogen, Stora Mellösa i Närke. Hon var ett av Hulda och Karl Oskar Lundblads nio barn.
Kristina flyttade till Stockholm och gick på Lillsveds folkhögskola. Frisksport blev en passion. Hon fick många vänner som hon hade kontakt med hela livet. l Stockholm arbetade hon som hembiträde hos en restaurangägare och tillsammans med Katri delade de en liten lägenhet. När Katris bror Zolo Östlund kom och hälsade på uppstod kärlek vid första ögonkastet.
De gifte sig 1945 i Laxå, bosatte sig på Masthugget i Göteborg. Pelle föddes ett år senare.
1951 flyttade våra föräldrar till Ödeshög där Lasse, tvillingarna Karin och Maria föddes. 1955 gick flytten till Vindeln och tre år senare till Umeå. 1957 började våra föräldrar bygga en sommarstuga i Båtvik som senare utökades med många stugor. Ett paradis där alla fick rum. Mamma har alltid varit generös. Det skulle finnas plats åt alla. Att fixa fram mat var aldrig något problem. Hon höll kontakt med både syskon och vänner som alla var välkommna. Skrev brev mest varje kväll och i almanackan stod alltid några ord om dagen och väderleken.
1965 flyttade vi till Skellefteå där pappa Zolo fick tjänst som kanslichef. Mamma gick sin egen väg, gjorde det hon trodde på och som var viktigt för henne. Hon började på Medlefors folkhögskola och läste sedan in en fil kand i konstvetenskap vid Umeå Universitet på distans. Hon var engagerad i handikappidrott, hjälpte till vid varma bad och på handikappresor till Spanien. Under en period arbetade hon på Åbacka i Bureå där hon stortrivdes.
Våra föräldrar byggde en fjällstuga i Ammarnäs där vi och barnbarn alltid var välkommna. Mamma var först ut att åka pulka med barnbarnen och när hon fyllde 60 år började hon åka slalom. Hon ville vara med och se barnbarnen i backen.
Mamma drevs av att se sig om i värden. Sex gånger gick färden i bil med oss barn till Gardasjön i Italien. Mamma och pappa reste till många platser i världen. Det var viktigt att komma till Amerika för att besöka släktingar.
Hennes drivkraft hade inga gränser. När vi barn provade vindsurfa skulle även hon göra det och då var hon fyllda 70.
Att hålla sig i form var viktigt. Det gjorde hon på alla vis. På hjortronmyren, i bärskogen och med promenader som kunde vara i timmar. Hon gick på föreläsningar, läste böcker lyssnade på musik och löste korsord. På somrarna rev hon mattrasor och i vävstolen skapade hon vackra dukar och mattor.
Ett halvår efter hennes 80-årsdag fick hon en stroke. Denna ville hon övervinna med träning och promenader. Som förr blev det aldrig, även om hon var idog med att träna.
2009 dog pappa Zolo och hennes liv med sin livspartner var till ända efter 64 år.
Vi kommer alltid att minnas henne som en kämpe som älskade och tog vara på livet. En fri själ har lämnat oss i stor saknad.
Familjen