“Jäklar in i min lilla låda, jag tror jag får smågrisar!”, kunde vår mamma utbrista med glimten i ögat när hon blev irriterad. Hon var en färgstark person som inte drog sig för att säga till om någon trängde sig före i kön, och hon hade inga problem med att räkna upp varenda enkrona att betala med i mataffären, fastän kön bakom var jättelång. Hon var en kärleksfull, glad och strålande person som visste vad hon ville. Hon bar ofta rött läppstift och sjöng högst av alla i kyrkan.
Vår mamma, Kerstin Lindström, föddes i Skellefteå den 16 september 1950 som det andra barnet till Karin och Stefan Lindström. Hon hade en storebror, Per, som hon älskade och beundrade mycket. När Per fick flickvän brukade mamma stå i trappan och släppa ner spindlar i håret på flickvännen.
Familjen Lindström bodde på Älvsbackagatan och tillbringade somrarna hos släkten i Varuträsk. Släkten i Varuträsk betydde mycket för Kerstin, hon intresserade sig för släktforskning och behöll kontakten med både utvandrade och kvarvarande Varuträskbor under hela sitt liv.
Som ung vuxen flyttade Kerstin till Uppsala där hon utbildade sig till sjuksköterska och fick sitt första barn, sonen John, 1973. Här lärde hon känna sin bästa vän, Anki. Anki och mamma hittade på mycket kul och höll ihop i vått och torrt hela livet.
I slutet av 70-talet träffade Kerstin Björn, de gifte sig och flyttade till Borensberg. Familjen flyttade sedermera vidare till Boden där de byggde hus och fick dottern Hanna, 1980. Efter några år i Boden bar flytten av mot Uppsala återigen, där Kerstin utbildade sig till specialistsjuksköterska i psykiatri. Dottern Hedvig föddes 1983. Kerstin arbetade på Ulleråkers sjukhus under åren i Uppsala, en stad som hon tyckte mycket om och där hon fick vänner för livet.
Så småningom växte sig längtan till hemstaden för stor och 1986 flyttade familjen till Skellefteå. Kerstin utbildade sig till vårdlärare och undervisade på Balderskolans gymnasium.
Efter tio år tillsammans gick Kerstin och Björn skilda vägar. Under åren som följde jobbade Kerstin både i Uppsala, Norge och Piteå. Hon fann kärleken igen och gifte sig med Jan, en vän sedan många år tillbaka. De reste mycket tillsammans och tyckte båda mycket om musik. Mamma älskade att sjunga och var med i körer till och från hela sitt liv, de senaste åren var hon med i S:t Örjans kyrkokör. Hon tyckte också mycket om att läsa och läste gärna och ofta för sina barnbarn. Hennes barn och barnbarn var några som låg Kerstin extra varmt om hjärtat, hon var alltid så glad för att få vara med dem.
Efter en kort tids sjukdom lämnar hon efter sig sin make och sina barn med familjer.
Vi är många som kommer sakna vår älskade mamma, Kerstin. All kärlek som hon gav finns bevarad inom oss, hon kommer finnas med oss för alltid.
Barnen genom Hanna