Vår käre Karl-Arne Lundmark insomnade stilla den 17 februari, 88 år. Närmast anhöriga är hustrun Marianne, dottern Maria med familj och sonen Gunnar.
Karl-Arne föddes som nummer fem av tio syskon i familjen Tycko och Amanda Lundmark, Kusmark. Han hjälpte tidigt till i hemmet, intresserade sig för och deltog i skogsskötsel och valde därför en utbildning vid skogs- och lantbruksskola. Han arbetade sedan ett antal år i yrken med skogsanknytning, men beslutade sig för fortsatta studier. Karl-Arne antogs för ingenjörsutbildning vid STI och flyttade 1954 till Stockholm. Efter examen arbetade han inom Telia fram till sin pensionering.
År 1960 gifte han sig med Marianne (född i Jörn) och tillsammans fick de dottern Maria och sonen Gunnar. Senare fick han även glädja sig åt tre barnbarn.
Karl-Arne var en flitig, noggrann, praktisk och företagsam person med många intressen och med stor förmåga att planera och genomföra sina många projekt. Under årens lopp byggde han två olika fritidshus och 1968 även det tvåplansradhus som blev familjens bostad under 30 år. Utöver detta renoverade han och utförde flera byggnadsprojekt, bland annat av virke som han själv sågat av timmer från egen skog.
Längtan till hembygd och skog gjorde att makarna efter pensioneringen tog beslutet att återvända till Västerbotten. Sedan 1998 var därmed Skellefteå hemorten. Att vistas i skog och mark var ett av Karl-Arnes stora intressen. Där arbetade han med avverkning, skogsplantering och var en flitig bärplockare. I makarnas gemensamma fritidshus i Norra Bastuträsk hängde en tavla med texten "Hugg din egen ved så värmer den dig två gånger". Den säger mycket om vår Karl-Arne.
Karl-Arne var också mycket intresserad av idrott och var som ung en lovande fotbollsspelare. Han åkte gärna längdskidor eller spelade tennis. Ända till ifjol gick han dagliga promenader.
Vår kära Karl-Arne var en varm och genuint god människa. Var snar att stötta och hjälpa och med omtanke gentemot alla i sin omgivning. Vi minns hans varma händer, hans lugna sinnelag, hans leende och trygga utstrålning.
Det blir tomt efter vår älskade Karl-Arne, men vi ska alltid ha ett ljust minne av vår make, pappa, morfar och svärfar.
* * *
I minnet håller vi ännu vår käre morfars hand. Handen som arbetat hårt i norrländska barrdoftande skogar, busat med nyvakna barnbarns små fötter och värmt frusna små fingrar över sprakande vedkamin. Han har givit oss vår barndoms smultronställe i ett skärgårdsparadis och ömt gungat oss i sin trygga famn. Han tog oss med på upptåg och delgav oss sina berättelser. Så lyckligt lottade vi är som har haft morfar i våra liv. Vi känner tacksamhet för hans omtanke, värme och kärlek som lämnat avtryck i våra hjärtan. Vi älskar honom!
BARNBARNEN
FAMILJEN