Karin Johansson somnade stilla in i sitt hem den 22 mars och blev 85 år. Hon efterlämnar maken Rolf samt sönerna Anders, bosatt i Umeå, och Lars, bosatt i Göteborg, med familjer.
Mamma Karin ville bo hemma på Varvsgatan under alla år med sjukdom och svår ledvärk. Detta hade inte varit möjligt om inte vår fantastiske pappa Rolf funnits. Han skötte henne i hemmet de sista åren, fixade markservicen, han var motorn som fick hjulen att snurra och vi är honom evigt tacksamma. En sann hjälte som vi är mycket stolta över.
En lång och utdragen kamp mot reumatism och svår värk är över och en outtröttlig kämpe har fått komma till vila och ro. En stark låga har slocknat, en sol har gått ner och vår vardag känns med en gång betydligt blekare och tommare.
Det går nog inte att beskriva sorgen över en älskad mamma som stått vid ens sida ett helt långt liv. De orden finns inte, det är känslor och en smärta som inte går att förmedla. En sorg bortom all rimlig förståelse, det gör ont i hela kroppen och det värker i själen.
Vi satt de sista dagarna och höll varandra i hand, utbytte fina minnen och hade förtroliga samtal, mamma och son emellan. Hon hade fått smärtlindring och hade inte ont. Blicken var klar, intellektet som vanligt skarpt och dialogen rak och direkt.
Mamma säger då till mig: "Jag har verkligen fått haft ett bra liv med Rolf och er pojkar. Vi har haft det bra tillsammans hela familjen". Jag håller med och vi utbyter ytterligare några trevliga minnen och konstaterar att vi verkligen har gjort mycket kul ihop. Mamma frågar om barnbarnen, vi läser Hjalmar Gullberg tillsammans och någon dag senare är hon borta.
Vi är tacksamma för allt mamma Karin gav oss, vi glömmer henne aldrig.
Familjen gm sonen Anders