På Skellefteå lasarett avled Karin Dahlberg, Norsjö, 89 år.
Hon föddes i Rörträsk och flyttade vid ett års ålder till Petikträsk med föräldrarna Karl och Viktoria Wikberg och storasyster Ingegerd.
Affärsintresset startade tidigt och vid 15 års ålder började hon på Finnbergs i Glommersträsk. Senare kom hon till Björks i Kusfors och därefter Konsum i Älvsbyn.
På sina tågresor till och från jobbet träffade hon min pappa, Erik Dahlberg, som gjorde sin militärtjänstgöring i Luleå. De gifte sig i Finnäs 1949, där de senare bosatte sig. Hon fick då anställning på Hedströms Diversehandel i Norsjövallen. 1949 föddes jag, Barbro, deras enda barn.
När de fick ett erbjudande av systern Ingegerd att skaffa en ko blev det början på en drygt 20 år lång period som bönder, vid sidan av deras ordinarie jobb.
1988 avvecklades alla djur och affären i Norsjövallen lades ned. Karin hade då arbetat där i 38 år. Då sökte hon sig till studieförbundet NBV i Norsjö där hon blev ledare för hantverkskurser och läste dagstidningar och böcker för gamla och sjuka på institutioner.
Makarna fick även mer tid för stugan i Kasker som byggts tillsammans med Ingegerds familj. Många trevliga fiske- och bärplockningsturer blev det. Ett stort nöje blev Norsjöbuss resor till hemliga mål. De såg stora delar av Sverige, men även Finland, Norge och Tyskland.
Sedan kom en tid kantad av sjukdom. Hon blev blind på båda ögonen, men opererades och återfick synen. Karin drabbades även av en hjärtinfarkt, reumatisk värk och allergiska besvär.
Tanken på att återuppta affärslivet fanns hela tiden, därför öppnade hon ”Hemslöjdsboa” där hon hade loppis och sålde mattrasor. Hon efterlämnar en samling pannlappar på drygt 500 par som hon virkat själv.
Karin blev änka 2006 och bodde kvar i Finnäs till 2011 då hon flyttade till Klockarbo i Norsjö.
Hon var bestämd och viljestark, fick ett långt och innehållsrikt liv och fick förmånen att vara klar i tanken livet ut. De sista fyra månaderna bodde hon på Solbacka. När hjärtat till sist inte orkade längre lämnade hon oss.
Sorgen och saknaden vi känner blandas med alla fina minnen.
Barbro