Vår älskade Jörgen, lämnade oss hastigt den 27 juli, endast 44 är gammal.
Jörgen var en underbar man och pappa. Han var kreativ, initiativrik och energifylld.
Jörgen föddes, som son till Ros-Marie och Egon i Skellefteå, och bodde sen några år i Stockholm med mamma och Lars-Åke. Där föddes lillebror Robert och familjen flyttade tillbaka till Skellefteå, där lillasyster Jessica föddes. Familjen var viktig för Jörgen, han var så glad när Ros träffade Bosse. ”Bollers” blev en viktig person i hans liv.
Jag och Jörgen blev ett par den 12 juni 1987. Jag var 16, han 17. Vi förlovade oss 1992 i stugan i Fraukälen. 1994 föddes Emmy. Vi gifte oss den 8 juni 1996 och i juni 1997 blev vår familj komplett då lillebror Albin föddes.
Efter gymnasiet och lumpen i Boden började Jörgen jobba på Swemolit. Där trivdes han bra, främst med sina arbetskamrater. Jörgen var kvar där tills fabriken på Solbacken stängde ner. Han jobbade sen på Alimak och på senare år som personlig assistent och på SkellefteTV.
Jörgen var aldrig stilla. Han trivdes med att vara i händelsernas centrum. Ville alltid vara bland folk, prata och diskutera. Det skulle gå fort, hända saker hela tiden. Många är ni som sett honom svischa fram på cykel eller inlines.
I somras på vår Stockholmssemester så hittade Jörgen den ultimata ”stranden”. I solstolarna mitt på Sergels torg i 30 graders värme och gassande sol satt han och njöt, och ville aldrig gå därifrån.
Idrotten var en väldigt stor del av hans liv. Han var fortfarande aktiv inom både fotboll och innebandy. Han var duktig i det mesta han företog sig och hade en enormt god fysik. Han var snabb och smidig och en riktig tävlingsmänniska. När han i våras spelade match tillsammans med Albin så sa han efteråt ”Jag kunde ha passat Albin och låtit honom göra mål, men jag gjorde det själv!”
Vi minns snälla ögon, hans glada skratt, och starka röst. Och alla historierna som han berättade med stor inlevelse, ofta och gärna.
Vi är så tacksamma för alla fina, goda minnen. Genom dem lever han vidare i oss.
Ord kan inte beskriva saknaden och tomrummet han lämnar oss.
Lena, Emmy och Albin