Mamma var ett av åtta syskon. Hon föddes 1930 i Fällan, Åbyn, av Maja och Alexander Magnusson.
Hon gifte sig med Bertil 1960, flyttade till Avan, till Bertils hemgård, och fick där tre barn. Före det jobbade hon på caféet i Åbyn. Senare jobbade hon som dagbarnvårdare fram till sin pensionering. Många är de barn som hon tagit hand om och tagit till sitt hjärta.
Mamma var mycket intresserad av andra människor och kulturer. Det ledde till att hon bland annat engagerade sig i en flyktingfamilj som hon hjälpte och tog under sina vingar. Hon ansåg att alla människor har samma värde och att "somliga människor har vackersia ein!" Alla barns rättigheter och välmående engagerade henne också. Hon var bland annat med och startade bilbanan i bönhuset som kom att locka många unga killar och tjejer.
Hon har varit en god förebild för alla hon mött, speciellt för barn och barnbarn. Vi tar förhoppningsvis med oss mycket av hennes visdom och klokheter: Från att man alltid måste ha mat till några extra, det ska vara ordning i besticklådan, till att man ska ha varma torra yllesockar på fötterna och att tid för kaffe finns det alltid. Många stunder med både små och stora har tillbringats hemma vid köksbordet. Detta har lett till många oväntade möten och människor.
Mamma var kreativ och älskade att arbeta med sina händer. Hon tyckte mycket om handarbete och att jobba i sin trädgård. Hon hade en enorm skaparglädje genom hela livet. Hon var med i Åbyngruppen där hon vävde bildvävnader och gjorde björnar i keramik. Trädgård, djur och natur älskade hon. I stugan vid havet, i solen, kopplade hon av, gärna med ett handarbete. Nöjd med livet har hon suttit hemma på altanen och njutit av det vackra vädret, blommorna, svalorna, igelkottarna och katten Rosa, umgåtts med sina barn, barnbarn och närmaste. Vilken härlig sommar vi har haft!
Mamma vilade trygg i stark tro på Gud och sa ofta: "Visst kommer ni ihåg att tacka Gud för allt fint vi fått?" och "Ni vet väl om att ni har skyddsänglar!"
En kärleksfull, klok, trygg, stark och älskad mamma lämnar ett stort tomrum och en oerhörd saknad efter sig.
Monica, Maj-Inger och Hans
