Söndagen den 31 maj avled Ingrid Burman i en ålder av 79 år.
Hon föddes i Lövholm, dotter till Rudolf och Frideborg Söderström. 1962 gifte hon sig med Henry Burman och de kom att
1962 gifte hon sig med Henry Burman och de kom att tillsammans, på gården i Nide, uppfostra fyra barn: Thomas, Per, Lorents och Åsa. Mamma var hemmafru under barnens uppväxt, vilket innefattade att sköta om jordbruket tillsammans med pappa, ta hand om barnen och en åldrande svärmor. Ett stort ansvarstagande, men mamma klagade aldrig. När det yngsta barnet började mellanstadiet, började mamma arbeta inom hemtjänsten i Skellefteå kommun, ett arbete hon älskade och fortsatte med fram till sin pensionering.
1989 avled vår pappa och mamma flyttade från Nide till en lägenhet i Skellefteå.
När mamma gått i pension ägnade hon all sin tid till att finnas till hands för barn och barnbarn. Hon var en närvarande farmor/mormor som alltid ställde upp och barnbarnen älskade att vara hos henne. Mamma sa ofta att hon inte förstod hur hon hade haft tid att arbeta, hon hade ju fullt upp med barnbarnen.
Mamma älskade att laga mat, gammaldags husmanskost, sådan mat som hennes mamma brukade laga. Hon var omtalad för sin fantastiska kornmjölspalt. Hon hade också väldigt trevligt på de utlandsresor hon gjorde tillsammans med sina syskon.
För snart tre år sedan drabbades mamma av en stroke. Som tur var fanns ett av barnen med henne och hon fick snabbt komma under behandling och blev i stort sett återställd.
Sina sista år levde mamma lycklig i sin lägenhet med sin älskade katt, omgiven av underbara grannar som ställde upp med smått och stort. Hon var dagligen i kontakt med oss barn. Hon hade alltid mat på bordet när vi barn med kort varsel dök upp mellan arbete och kvällsmöten, eller när barnbarnen tittade förbi på sina lunchraster. Hon var mycket mån om sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Mamma pratade regelbundet med sina vänner och syskon och var mycket glad
över att ett av syskonbarnen ofta tillbringade helgerna hos henne.
Mamma lämnar ett stort tomrum efter sig. Hon fanns alltid där för oss alla. Hon hade alltid tid att samtala och hennes hem var öppet och varmt välkomnade. Saknaden är stor för oss alla.
Familjen gm Åsa
