Tandläkare ingrid Avenäs-Rönnbo har avlidit vid 77 års ålder.
Hon var en storstadsflicka från Göteborg som kom att trivas i Lappmarken som hon aldrig ville lämna. Det blev 42 år i Arvidsjaur. Hon utbildades i Malmö, hade sina första yrkesår i Östersund och Vätternområdet. Sina flesta år i yrket hade hon i Arvidsjaur vid Folktandvården. Hon stortrivdes där och kom till en modern och fin klinik.
På många sätt var hon en pionjär, upptäckte snabbt de tandvårdsrädda som ofta inte varit hos tandläkaren på decennier.
Dessa patienter och den nya generationen av unga månade hon om, vilket fick ta sin tid. Hon visade sina patienter, unga som gamla, stor respekt, pratade mycket med dem och fick dem till och med att tycka det var roligt att gå till tandläkaren. Det var då något nytt på tidiga 70-talet, men är numera helt accepterat och naturligt att tandläkaren lyssnar och erbjuder en trygg miljö och skapar tillit hos sina patienter. Hela hennes tandvårdsteam var inställt på detta. Hon hade en underbar chef, goda kamrater på Folktandvården och en utrustning som hon tidigare inte kunnat drömma om. Hon kom genom sitt arbete i fin kontakt med samekulturen som hon uppskattade, något helt annorlunda och nytt för Göteborgsflickan.
Hon var en verklig ambassadör för Arvidsjaur och ordnade stora kongresser bland annat för Sveriges äldre läkare med 250 deltagare, kongress för nämndemän och otaliga möten med sina kurskamrater från Malmötiden. Hon ordnade resor för familj och vänner. I allt detta var hon trots sin sjukdom Primus Motor och navet som allt kretsade kring.
Ingrid hade ett varmt hjärta, inte bara för sin familj och sina vänner utan för så många fler som hon gav stöd och hjälp.
Hon fick dö hemma i kretsen av sina närmaste. Hon hade in i det sista en genuin närhet till familj, goda vänner via telefon, SMS och besök av underbara vänner. Hon hade så många goda vänner i alla världsdelar och en förmåga att knyta nya vänskapsband på det mest oväntade sätt.
Hon hade styrka och förmåga att om och om igen komma tillbaka trots sin svåra cancer. Livsglädjen släppte henne aldrig trots att cancern tog mer och mer av hennes liv. Hon klagade aldrig! Vi levde i cancerns skugga ett fantastiskt liv med resor och gemenskap med nära och kära. Vi närmaste anhöriga smittades av hennes lugn, lyskraft och fulla närvaro. Vi, som var nära henne på den sista distansen, fick lära oss hur man kan dö på ett värdigt och tryggt sätt och hennes trygghet in i det sista tröstade oss i familjen. Enorm sorg men ändå ljust vid dödsbädden. I dödens närhet anade vi Ingrids storhet.
Nu måste vi fokusera på alla underbara minnen och leva efter hennes devis: Lev fullt ut och ödmjukt taga vara på den nådatid vi har och glädjas i det lilla. Vi är så tacksamma för den fina vård hon fick av sin cancerläkare och på slutet på PAVA i Piteå och det fantastiska teamet av sköterskor i hemsjukvården. Professionalism och empati i en fantastisk förening!.
Vi förstår mer och mer vilket oändligt tomrum som vår Ingrid lämnat efter sig i den egna kära familjens liv.
BENGT, MATS, ANNA, ANDERS OCH PATRIK, LOVISA