Efter en längre tids sjukdom somnade Inger Vallmark, Ragvaldsträsk, hastigt in på Skellefteå lasarett, onsdagen den 1 april, i en ålder av 73 år.
Inger växte upp i Ersmarksängarna som det äldsta syskonet av tre och fick tidigt ta ett stort ansvar för familj och hem när mamma Nancy gick bort då Inger endast var 19 år gammal.
Efter studentexamen utbildade sig Inger i Falun till mellanstadielärare, ett yrke som hon sedan gladdes åt och verkade inom hela sitt resterande arbetsliv. Många är de som fått ta del av Ingers varma hand och pedagogiska förmåga. Flest år tillbringade hon i Bodbysund och vid Skråmträskskolan, där hon avslutade sin yrkesverksamma bana år 2008.
På midsommarafton 1976 gifte hon sig med Kurt Vallmark. De fick fyra barn - Åsa, Henrik, Tobias och Peter. Det nya röda huset byggdes 1979 och kom att bli en samlingspunkt där alla kände sig välkomna.
Vid sidan av familjen och hemmet så låg kyrkan och byns bönhus henne varmt om hjärtat. Inger sjöng, ända fram till sin död, i flertalet kyrkokörer och inför tisdagarnas barnträffar i byns bönhus tillbringade Inger många timmar med plättlaggen för att mätta alla magar, stora som små. Denna omtanke var ett signum för Inger och många är vi som har fått ta del av hennes gästvänlighet och generositet vid släktmiddagar och midsommarfiranden i Bonnstan, och som fått bullpåsar levererade hem till bron.
Inger var en positiv, engagerad och social kvinna med stort umgänge, men hon trivdes även i lugnet i bärskogen eller bland blomsterrabatterna på tomten. Hon såg det vackra i saker och ting och var duktig på att skapa med sina händer. Värmande handarbeten i form av tröjor, sockar och mössor var återkommande gåvor till närmsta familjen.
Inger hade fått ett ytterligare cancerbesked och var just i fas att med stor beslutsamhet påbörja behandlingen av denna när hon hastigt och oväntat gick bort. Inger uttryckte stor tacksamhet över sitt liv och framförallt glädje över barn, svärdöttrar, svärson och barnbarn - familjemedlemmar som hon gärna hade fortsatt att följa och stötta under många år till.
Vi minns en kärleksfull fru, mamma och svärmor och barnbarnen minns sin snälla farmor och mormor som ”aldrig blev arg” och alltid fanns till hands. Med sin positiva syn på sina medmänniskor och omtänksamma sätt förblir hon en förebild för oss alla. Sorgen och saknaden vi känner är stor, men blandas med glädjefulla minnen över att ha haft Inger hos oss, även om den tiden blev alltför kort. Inger lämnade oss, trygg i sin gudstro, och vi tröstas av att hon återigen får vandra smärtfri, mest troligt iklädd snygg tunika från Gudrun Sjödén.
Familjen