Ingegärd Olofsson, Skellefteå, föddes 1952 i Svarttjärn, Lövånger, som tredje barnet i en syskonskara sex, dotter till Ingrid och Ragnar Olofsson.
Hon hade en medfödd utvecklingsstörning och saknade språk. Det gjorde att hon kom att vara på Brattby vårdhem, i närheten av Vännäs, från slutet av 50-talet. Det var en stor saknad för familjen, men föräldrarna, ofta med någon av oss syskon, besökte Brattby när möjlighet gavs. Och hon nämndes alltid i familjens aftonbön.
Februari 1994 flyttade Ingegärd till en gruppbostad på Anderstorp där hon bodde i många år och trivdes bra. Hon deltog på dagcentret på Anderstorp och de sista åren, innan ålderspensioneringen, på dagcentret i Burträsk, vilket hon uppskattade. Också för att hon senare fick åka bil, som hon tyckte så mycket om.
Sista året bodde Ingegärd på ett gruppboende på Morö Backe som passade henne bra. Hon var en glad och förnöjsam person.
2015 startade lillasyster Marie med att ha en enkel gudstjänst ”Kyrksöndag” som skulle passa Ingegärd och många med henne. Den firas regelbundet i Morö Backe kyrka, en gång i månaden.
För nästan två veckor sedan drabbade Ingegärd av en spontan höftfraktur. Den opererades, men efter operationen fick hon hjärtstillestånd som inte gick att häva. Hon fick en stillsam död trots allt, och har fått lära oss mycket om att vara människa.
Syskonen