Efter en tid av sjukdom och tålmodigt lidande har mamma fått vila. Hon är den sista i syskonskaran som nu lämnat oss.
Mamma växte upp i Granholmen vid Piteälven i en stor syskonskara. Trots att den materiella rikedomen inte var stor fanns ändå alltid plats för andra. Detta hade mamma också med sig. Kom någon på besök när vi åt såg hon till att den också räckte till besökarna.
Mamma, liksom övriga syskon, fick vid åtta års ålder flytta till Arvidsjaur över terminen. Där bodde hon på skolhem och gick i skola. Hon hade nog gärna fortsatt att gå i skolan, men i stället blev det att jobba, till att börja med som barnflicka hos sina äldre syskon och sedan hann hon med många olika arbeten. Hon jobbade både i Hedemora och i Sundbyberg på äldreboende. Hon var även en period som kocka på Rödkallen och fick följa lotsarna på båtturer till exempel Bjuröklubb. Men framför allt jobbade hon som kocka i skogen. Från den perioden hade hon ett stort lager med dråpliga händelser och historier. Innan giftermålet hann hon också med att jobba med skogsröjning och plantering.
1955 gifte hon sig med Arne Eman och de flyttade till hans hemställe i Vistträsk.
Mamma hade hand om oss två flickor, lagade mat, sydde och broderade, jobbade i lagården och även i hemtjänsten och var inte främmande för många uppgifter. Hon fann på råd. Hon hade oftast bättre koll på omvärlden än många andra och hennes minne och intresse gjorde att hon hade koll på det mesta. Ingenting var omöjligt för henne och vi uppmuntrades också att våga prova och se möjligheter.
Mamma älskade att laga mat och bjuda. Hon hade en positiv syn på andra människor och gjorde inte skillnad på folk. Hon fick människor att känna sig välkomna. Hon såg det positiva före det negativa och kunde göra att man kände sig glad och stimulerad långt efteråt. Det var av hjärtat hon verkligen bjöd inte bara på mat utan också på sig själv och sina berättelser, ofta kryddade med mycket humor.
l sanning var hon en god berättare. Men hon var också en god lyssnare och hade mycket klokskap och vishet att komma med när vi hade funderingar. Hon hade stor omsorg om oss alla och det kommer vi alltid att ha med oss.
Redan i 60-årsåldern försämrades synen och det innebar många begränsningar, bland annat blev det slut med att köra bil. Med lite kringarrangemang klarade hon dock länge att läsa böcker och det gjorde hon gärna när hon äntligen fick tid.
2007 flyttade makarna till Piteå och två år senare blev hon änka.
De sista åren har mamma bitvis varit svårt sjuk och drabbats av stora sorger, men i allt detta har hon kämpat tappert.
Hon har haft många vänner som flitigt besökt eller ringt henne och det har glatt henne mycket. Gladast har hon kanske blivit när hon fått besök av någon av sina älskade barnbarn och där var kärleken ömsesidig. Mormor var kanske den snällaste, gladaste, roligaste, "coolaste" och mest kärleksfulla mormor man kan ha.
Mammas omsorg, generositet, glädje, skratt, humor, människosyn och kärlek till oss alla kommer vi alltid att ha med oss. Mamma var extraordinär och vi kommer att sakna henne.
Familjen
