Vår kära pappa somnade in på Skellefteå lasarett den 19 februari.
Inge föddes som en av tre syskon i Siknäs, Norrbotten. Han upplevde tidigt ett tydligt kall att åka ut och arbeta som missionär. Han utbildades till präst på Johannelunds Teologiska Institut och förbereddes för sin tjänst utomlands. Under studietiden träffade han vår mamma Elisabeth, de gifte sig 1960 och fick 55 händelserika år tillsammans.
Dottern Maria föddes 1961 och var ett år gammal när de åkte till Eritrea för att arbeta som missionärer i EFS tjänst. De fick också två söner som båda föddes i Eritrea. Tomas föddes 1963 och Jonas 1967. De första fem åren var de i Gheleb, en by som endast nåddes med en ritt på mulåsna. Arbetet bestod mest av församlingsarbete och utbildning. Posten från Sverige kom ca varannan vecka och levererades med hjälp av kamel. Sedan fortsatte arbetet i Bellesa, Adi Ugri och de sista två åren i huvudstaden Asmara. 1974 återvände de till Sverige för en tid med avsikt att återvända, men inbördeskriget i Eritrea hindrade all vidare verksamhet där. Hemma i Sverige arbetade pappa som predikant i Skelleftehamn och Byske till sin pension.
Pappa var en utåtriktad och positiv personlighet som gärna såg möjligheter istället för hinder. Han fick sju barnbarn som han var mycket stolt över. En viktig värdering han hade var att ta varje barn på allvar och lyssna på deras tankar och känslor likaväl som på en vuxens. Både vi barn och sedan barnbarnen har haft många filosofiska diskussioner med pappa men också annat roligt som att spela spel, fiska, och titta på sport ihop. Den värdering som starkast påverkat pappas livsgärning var en stark tro på människors lika värde som han hämtat från sin kristna tro. Det har genomsyrat hans engagemang på alla livets områden. Efter pensionen har det också kommit till uttryck genom ett starkt engagemang för flyktingar lokalt och frimärksprojektet där han samlat in och sålt frimärken till förmån för olika utvecklingsprojekt i byn Gheleb.
Det är sorgligt och ofattbart att pappa inte längre finns hos oss. Men i vår sorg är vi också tacksamma att han fick somna in på ett värdigt och fridfullt sätt och att vi får komma ihåg honom med sin personlighet och sina förmågor bevarade.
Maria, Tomas och Jonas