Inga-Britt såg dagens ljus för första gången i moster Annas kökssoffa i Renträsk 11 juli 1932. Hon var då nummer sex i en syskonskara som senare skulle bli åtta. Sex flickor och två pojkar. Hon växte upp i Nyträsk och fick tidigt börja hjälpa till i hemmet med både hushållssysslor och djurhållning. Detta talade hon alltid om med värme i rösten. Detta präglade henne säkert till den individ hon blev. Ingenting var för jobbigt eller för tungt för henne.
1953, på sin 21-årsdag, ingick hon äktenskap med sin livslånga kärlek Owe. De var då bosatta i Kiruna som var Owes hemort. Senare på hösten föddes deras första son Kent, och drygt sju år senare föddes deras andra son Hans. 1962 flyttade de till Arvidsjaur.
I mitten av 60-talet bytte Owe till sig ett gammalt garage mot en skrivmaskin, vilket blev starten till deras älskade sommarstuga. Denna förbättrades i takt med vad ekonomin tillät. Detta skulle bli deras oas, med närhet till alla släktingar och vänner som alltid betydde mycket för Inga-Britt.
1969–1971 bodde familjen i Kalix, men flyttade tillbaka till Arvidsjaur sommaren 1971.
1977–78 utbildade hon sig till fotvårdsspecialist i Sundsvall. Detta yrke passade henne bra då hon hade stor omsorg för andra, och var noggrann med allt hon gjorde.
Efterhand har hon berikats med sju barnbarn och tre barnbarnsbarn som betydde mycket för henne. Det fanns alltid tid och kärlek till var och en.
Hennes stora intresse förutom familjen var stugan, att plocka bär och fiska, trädgårdsarbete samt att renovera och måla saker. Ingen stol eller bord var för trasig för att lagas, och hon visade alltid stolt upp slutprodukten.
Saknaden kommer att bli stor eftersom hon alltid fanns tillhands och brydde sig så mycket om oss alla andra. Vi trodde att hon skulle finnas för evigt när vi aldrig sett henne trött eller sjuk.
Hon lämnade oss så hastigt att vi knappt kan förstå vad som hänt. Vi får trösta oss med att hon somnade in lugnt och stilla vid sidan av sin stora kärlek Owe.
Efter sig lämnar hon maken Owe, barnen, barnbarn, barnbarnsbarn i stor sorg och saknad, och med ett stort tomrum i våra hjärtan, men med så många ljusa minnen kvar.
Owe och sönerna