Illemar Eriksson, Umeå, somnade in efter en längre tids sjukdom, den 21 augusti på Axlagården, i en ålder av 73 år. Närmast anhöriga är makan Annika, sonen Johan från tidigare äktenskap, och hans familj, samt Annikas barn Malin och Joakim med familjer.
Illemar föddes i Burträsk kommun som enda barn till Dagmar och Ernst Eriksson. Han växte upp på den ensligt belägna gården Granöträsk med föräldrar och farföräldrar. Föräldrarna bedrev jord- och skogsbruk och han fick tidigt vara med och lära sig dess skötsel samt om jakt, fiske och bärplockning som också var en viktig inkomstkälla för familjen.
Eftersom det inte gick någon skolbuss fick Illemar bo inackorderad hos släktingar under skolveckorna, och han längtade mycket hem till föräldrarna. Pappa Ernst var fiolspelare och gav tidigt Illemar ett dragspel som han lärde sig spela på helt själv, vilket lade grunden till ett långt liv i musikens tecken.
Efter avslutad skolgång arbetade Illemar med sin far i skogen och flyttade sedan till Umeå i tjugoårsåldern. Han tog busskort och började köra buss, först hos Gabrielssons och senare Ultra i Umeå. Efter en tid fick han anställning på Umeå kommuns gatukontor som förare av tunga fordon. När kommunens reningsverk blev klart började han jobba där. Bolaget blev Umeva och där arbetade han som driftledare fram till sin pensionering.
1975 tog Illemar över hemstället i Granöträsk och gifte sig med Marie. De fick sonen Johan, men han och Marie gick senare skilda vägar.
Illemar var med vid bildandet av Umeå Dragspelsklubb 1972 och var aktiv medlem till dess att klubben lades ned våren 2016. Under många år var han klubbens basist. Han var helt självlärd och förstod inte varför folk inte kunde spela utan noter. Han hade ett bra gehör och en mycket fin harmonikänsla. I dragspelsklubben träffade han Annika som också spelade dragspel. De gifte sig 1994.
Musiken följde Illemar genom hela livet och han spelade med flera olika orkestrar, senast i Rolf Källqvists trio. Utöver musiken var gården i Granöträsk med jakt och fiske hans stora intresse. Han var också en duktig bowlare.
Hemstället hölls i gott skick och traktorerna på gården stod sällan still. Som den allkonstnär han var, fann han alltid olika sätt att lösa problem på. Han sa alltid "Det där kan man väl göra själv".
Illemar var sedan ungdomen medlem i Granöträsk–Långträsk jaktlag. Otaliga var älgarna som fälldes genom åren.
Trots det ensliga läget gästades Granöträsk på somrarna ofta av mycket släkt och vänner, och det blev många minnesvärda fester med mycket musik genom åren.
En glad speleman som spridit mycket glädje, och en genomgod människa, har alltför tidigt lämnat oss.
Annika och barnen