Hans Andersson, make, bror, pappa, morfar, gammelmorfar, farfar och svärfar, många titlar hade denna kämpe.
Han slutade sina dagar den 16 november på Nysätragården, omgiven av både hustru och sin son Veicko med familj.
Det blev ett lugnt avsked med som det verkade en nöjd Hasse.
Hasse blev 83 år.
Han växte upp i Kålaboda, Gåsmarken, med sina föräldrar, bröder och systrar.
Han började sin yrkesbana som grävmaskinist och körde bland annat landsverkare och har varit med och byggt många av de vägar vi åker på idag.
Minns hur han berättade hur de låg i kojor och hur råttorna sprang över kastrullerna och över en av arbetskompisarna så han skrek rakt ut mitt i natten. Jag kan väl säga att han aldrig gillade råttor direkt …
Minns att han hade lite uppdrag med sin traktorgrävare, det var en Fordson Major också.
Därefter tog han även över kvarnen som han drev i många år.
Många samtal blev det i kvarnkammaren och jag minns den beryktade kvarnplånboken …
Min första förtjänst gjorde jag hos pappa genom att vika jutesäckar, tror att jag fick 50 öre per säck och på den tiden fanns de femöres kola.
Senare i sin karriär jobbade han även några år på Nysätra idrottsförening där han trivdes och blev väldigt omtyckt. Han jobbade även bland annat på Ksv teknik i Kålaboda.
Pappa har alltid varit en otrolig arbetskarl och tyckt om att jobba, det var sällan en lugn stund.
År 61–62 träffade han sin stora kärlek Doris och de förlovade sig julen 1962 och gifte sig 1964 och har levt tillsammans sedan dess. I maj 50 år senare firade de sin 50-åriga bröllopsdag tillsammans med familjen på Nysätragården. Har faktiskt aldrig sett dem gräla en enda gång. Han hade ett stort hjärta och har alltid varit mån om sin Doris och om familjen ända in i slutet.
År 1967 kom Mario från Berlin och vistades hos dem på somrarna och några år efteråt kom hans syster Simona, som då stannade kvar.
Mario kom varje sommar ända upp till dryga tonåren och kom att bli som en i familjen.
År 1969 kom även jag och min syster Helena, minns att vi blev skjutsade från Dalarna i en VW-bubbla. Det har alltid varit mycket barn runt mamma och pappa. Pappa har alltid gillat barn, han har busat och lärt upp och bjudit på sig själv, vi har så många goa skratt som vi aldrig glömmer.
Pappa har lärt oss barn och barnbarn så mycket ovärderligt, allt från hur man tar ur en hare till hur man fiskar med gäddsaxar på vårisen.
Han har även, speciellt på senare år, lärt oss alla vad kämpa är för något och att aldrig ge upp.
Inte att förglömma som skidåkare, han åkte alla möjliga lopp många med sin son, korta som långa, kommunserie som långlopp.
Han åkte bland annat Vasaloppet på tiden 6.01! Inte dåligt för en man på då 50 år. Minns att han grämde sig ändå för han ville åka på under sex timmar.
Annars åkte han både 7-mila och Kalvträskloppet flera gånger och många andra lopp.
Han har även kämpat sig igenom både olyckor, diskbråck, cancer och numera har jag tappat räkningen på både hjärtinfarkter och stroker som han haft.
Han har kämpat! Svårt att förstå att vid 83 års ålder i somras komma cyklande till Kålaboda från Ånäset. Kan säga att det blev många förvånade miner i Kålaboda.
För tusan, det är ju 1,5 mil enkel väg men minns hur han tränade för att komma dit, ringde och berätta att: ”Nu ha ja cykla till Estersmarksbron, Estersmark, aronolsaträsk vägaskälet och till slut till Kålaboda.”
Det finns mycket berätta om min pappa men jag tror han bli tokig om jag inte berätta om hans stora jaktintresse.
Han började tidigt jaga ”ikorrn” som han sa ”och på den tiden tjäna man ju som en skogshuggare om man kunde skjuta ett par stycken”. Hasse har alltid varit en bra skytt och många är de harar som åkt dit, många gånger satt vi ändå och njöt av drevet och samspelet med hunden. Ella var Hasses sista stövare som han sörjde ända tills han slutade sina dagar. Skjuta var inte de viktigaste alla gånger. Hasse har alltid respekterat vilt och natur och skulle han någon gång råka skadskjuta så har han mått fruktansvärt dåligt efteråt. Han var en omtyckt jägare i både hembyn Kålaboda och i Fisktjärnliden.
Älgjakten var väldigt viktig för pappa och vem glömmer sista älgen han sköt tillsammans med Broman, ingen dålig tjur.
Min pappa var också en berättare av rang, minns så många gånger han berättat om både vittra, baranystan och hon jonjävulskmaria, håret ställer sig upp brrr … och han i graven med guldbenet.
Hasse var en varm människa som gjorde intryck på både hemtjänst och på senare tid på Nysätrågården, han kanske gjorde dem lite frustrerade kan tänkas också … Minns jag kom dit en gång och personalen ville prata med mig smått desperata: ”Du måste prata med Hasse, han har fått för sig att börja träna.” ”Ja men vad bra sa jag. ”Ja, men han gå ju på E 4 med rullatorn!” Sådan var Hasse, han skulle ju träna.
Kan berätta hur mycket som helst om vår Hasse.
Han var alltid hembygden trogen och deltog i byns alla aktiviteter.
Vi kommer alla sakna pappa både som make, morfar, gammelmorfar, farfar, bror, svärfar och som en fantastisk människa och vän.
Hela familjen genom Veicko