Vår glada, kloka och varma Halvard avled fredagen den 20 maj i en ålder av 85 år. Vi barn fanns vid pappas sida under hans sista levnadsvecka. Allt viktigt som skulle sägas till varandra blev sagt.
Pappa var son till Henny och Rickard Olofsson och växte upp i Vebomark som nummer fyra i en syskonskara på sex.
Pappa fick tidigt lära sig att arbeta i familjens jordbruk, men också bland annat som dräng hos andra bönder i byn. Glädjen i att arbeta, att skapa något, kom att prägla pappa under hela hans livstid.
Under många år drev han, tillsammans med sina bröder Alf och Kurt, en entreprenadrörelse. När företaget avvecklats arbetade pappa sina sista år, innan pensioneringen, på KMA i Lövånger, där trivdes han väldigt bra då han både fick arbetskamrater och fasta arbetstider.
På dans träffade han vår mamma, Elsy från Flarkbäcken, och de gifte sig i Lövångers kyrka 1957. I Lövånger byggdes också det egna huset på Prästgårdsvägen som blev en trygg punkt för oss alla. Första barnet, dottern Lena, föddes 1958 och 1963 föddes sonen Thomas. 2010 såldes huset och mamma och pappa flyttade till Toresvägen i Lövånger.
I mitten av 1960-talet började pappa bygga familjens sommarstuga i Sundsviken, Bjurön. Det kom att bli en kär plats för hela familjen. Glädjen var stor när dottern med familj tog över och byggde upp en ny stuga och pappa fick arbeta med trä, vilket var ett av hans stora intressen. Pappa och svärsonen har haft många fina stunder tillsammans när man byggt och projekterat. Pappa brukade sitta på båtaltanen och blicka ut över Sundsviken och med de bevingade orden utbrista "detta är en lisa för själen". Det är ett uttryck som kommer att leva vidare i generationer.
Ett stort sportintresse följde pappa genom hela livet; som fotbollsspelare i Vebomark IF till att följa barnbarnens sportframgångar på plats när det gäller fotboll, skidor och friidrott. Även sport på TV och Skellefteå AIK:s hockeymatcher var obligatoriska. Ett annat intresse var pimpelfiske runt Lövångerskusten, gärna tillsammans med andra Lövångersbor då man förenade fiske med socialt umgänge.
Hans fyra barnbarn låg honom varmt om hjärtat, han hade en tät och nära kontakt med dem alla och han var omåttligt stolt över dem.
Som person var Halvard en social och glad person som tyckte om att umgås med andra människor. Han spred glädje kring sig, vilket han också gjorde under sin sista tid då han bodde på Hemgården.
Vi minns vår älskade Halvard med stor glädje i hjärtat och han lämnar ett oerhört stort tomrum i våra hjärtan.
Familjen