På julafton somnade vår älskade pappa/make in, nyss 72 år fyllda, efter kort tids vistelse på Umeå lasarett. Så hastigt, så oväntat och alldeles för tidigt. Vi hade så mycket kvar vi ville uppleva med honom.
Pappa var beundransvärd på många sätt. Han var så engagerad i allt som fanns runt om honom, familj, jobb, vänner, fritidsintressen och ideellt arbete.
Aldrig orolig för nya utmaningar, och såg helst till att hitta lösningar, istället för problem.
Han ville gärna prova nya saker, och lärde sig också mycket genom att ta sig an nya utmaningar. Den egenskapen har fört honom till alltifrån scenjobb på teatern på 80-talet till att vara egen företagare, till att bygga eget hus, både i Bureå och i Örviken.
Och alltid med det största varmaste hjärta se till att underlätta för alla runt om sig. Inte ska du behöva göra det där, hörde vi honom säga många gånger till mamma.
Han ställde alltid upp för oss barn och tvekade aldrig att hjälpa oss med vad det än var frågan om. Tänk så mycket han lärt oss, som vi alltid kommer att bära med oss.
Pappa trivdes i naturen, och att plocka svamp och bär med mamma tillhörde höstens höjdpunkter. Och stunden på morgonen när han gick ner med fiskespöt för att fånga abbar´n som kanske skulle rökas till dagens lunch.
Under många år var han aktiv i Friluftsfrämjandet som ledsagare åt synskadade, på såväl fjällvandringar som resor utomlands. Dessa resor var något som han alltid såg fram emot och med stor entusiasm och engagemang tog sig an.
Pappa var en sjungande man, och i 40 år var han med i Bureå manskör. Sången var viktig förstås, men kanske framför allt gemenskapen som fanns där, låg honom varmt om hjärtat. Tänker ofta på sångerna han ständigt sjöng i bilen under ungdomsårens semesterresor. Han tyckte också mycket om dans, och det var just så mamma och han träffades.
Under hela sitt yrkesverksamma liv arbetade pappa som polis, och han berättade gärna, och med stolthet hur han kom in på polishögskolan i Stockholm och hur han började som patrullerande polis i Stockholm på 70-talet och hur det slutade med jobb som kriminalinspektör i Skellefteå och utbildare på polishögskolan i Umeå.
Passionen för yrket fanns alltid där och vänskapen med gamla kollegor fanns med långt efter pensioneringen.
Efter att ha bott både i Stockholm, Bureå och Skellefteå hade han 1998 byggt stugan i Örviken klar och äntligen kunde de bosätta sig där året om. Det var där han och hans älskade maka Inger fick bygga upp deras alldeles egna paradis.
Han var alltid i färd med stora och små projekt.
Han sa alltid att han skulle bli ihågkommen som han som alltid schåade. Men vi kommer att minnas vår älskade pappa för så mycket mer. Han kommer alltid att fattas oss.
Familjen genom dottern Mie