Vår käre far, morfar, farfar, gammelmorfar och gammelfarfar Gustav Ekman somnade lugnt och stilla in den 24 december 2014 i en ålder av 93 år.
Han föddes som nummer två av Konrad och Eufrosyne Ekmans fem barn i Skogshägna, Ånäset. Redan som barn fick han hjälpa till med arbetet hemma på det lilla jordbruket och när den sexåriga folkskolan var avklarad tog han ännu större ansvar för försörjningen. Han kom att jobba med en hel del under ungdomsåren bland annat som dräng, på tunnindustri, på mejeri och med en egen cykelverkstad. Lumpen gjorde han på I 20 i Umeå och eftersom det var under krigsåren blev det hela 18 månader.
Den 23 juni 1948 gifte han sig med Linnea, född Nyman, från Buafors. De fick tio barn, dessutom hade de ett par år två fosterbarn. År 1950 tog de över jordbruket efter Gustavs föräldrar. Jordbruket utvecklades en del med bland annat nyodling och inköp av mera åkermark. Det blev trots detta nödvändigt att jobba med annat också, fortsätta på mejeriet, ta på sig traktorkörning åt andra och skogsarbete med mera. Så beslöt han att läsa till socionom som 45-åring. Det blev folkhögskola i Burträsk och vidare utbildning i Stockholm och 1973 var han färdig socionom. Så blev det först jobb i Sveg, sedan Hede, Norsjö och Robertsfors.
Gustav hade redan som ung funnit en trygghet i gudstron och kom tidigt med i Pingstförsamlingen. Efter några år kom han även att ingå i församlingens styrelse. Han engagerade sig bland annat som söndagsskollärare och i sången, han sjöng både i kör och även gärna som solist eller i andra konstellationer. Det var en stor glädje för honom då han fick åka med i vad som kallades ”Predikantkören” till Brasilien på turné runt om i detta stora land.
Vår far har under största delen av sin levnad haft intresse för samhällsfrågor, både då det gäller världen i stort och i det något mindre sammanhangen. En tid satt han med i kommunfullmäktige för kristdemokraterna. Han har alltid haft ett stort hjärta för människor som haft det trassligt på olika sätt. Familjen har också alltid betytt mycket för vår far och han gladde sig över alla som kom till i den växande familjen även om han också naturligtvis tyckte att han inte alltid räckte till alla gånger. Som pensionärer fick våra föräldrar rätt många fina och lite lugnare år tillsammans. Tid till att läsa böcker och tidningar, se på tv och lyssna på radio, påta i trädgården, göra små utflykter med mera. De allra sista åren då krafterna inte räckte till för det egna huset flyttade de in på Lövlundens boende i Robertsfors där de fick mycket fin omvårdnad av personalen där. Vår mor dog den 12 november och några veckor senare var det alltså vår fars tur att lämna det jordiska. Visst känner vi saknad men också tacksamhet och har många fina minnen.
Familjen