Vår älskade mamma Gunvor Cristofferson har efter en tids sjukdom somnat in, 84 år gammal.
Gunvor föddes i Vörå, Finland. Hon växte upp tillsammans med två yngre syskon i Palvis i Vörå kommun där föräldrarna Arvid och Elna arbetade som lärare.
Mamma tog realen 1946, och eftersom hon redan då var säker på vad hon ville jobba med så sökte hon en praktikplats på sjukhuset i Jakobstad. Hon fick platsen och fick slita hårt med arbetsuppgifter och nattvak. Mamma fick, efter att ha varit hårt pressad av arbete, difteri. En sjukdom som den tiden kunde vara dödlig. Hon låg i koma i två dygn men tillfrisknade och var efter en vilovecka tillbaka på jobbet!
Mamma utbildade sig därefter till sjuksköterska i Helsingfors och var klar med utbildningen hösten 1951. Efter drygt ett år som sjuksköterska sökte hon sig till Sverige för ett halvår. Hon hamnade i Arvika, Värmland där hon fick hoppa in som avdelningssköterska. På en dans i Arvikaparken träffade hon Arne och tycke uppstod. Mamma blev kvar i Arvika och 1954 föddes dottern Lena.
1957 flyttade familjen till Västerås där maken Arne fått jobb. Sonen Crister föddes 1958. Mamma var först hemmafru i många år men började sedan jobba deltid på en barnavårdscentral i Västerås.
1966 gick flyttlasset till Skellefteå eftersom både Gunvor och Arne längtade norrut för en mera aktiv fritid. Här började mamma jobba på lasarettet, bland annat på akuten. Under en tid var hon föreståndare inom långvården, men jobbade därefter som distriktssköterska fram till pensionen 1993.
Våra föräldrar gick åt skilda håll 1985, men förblev vänner.
Tillsammans med sin syster övertog hon sin fars sommarställe i Finland och där spenderade systrarna 17 somrar tillsammans. När de kände att de, med ålderns rätt, inte orkade sköta tomt och hus som tidigare så sålde de huset och var nöjda med det.
Gunvor älskade att resa och var bland annat till Kina. Under flera år tillbringade hon några vinterveckor på Sicilien.
Andra intressen hon hade genom åren var golf, fiske, fjällvandring och bridge. Att sticka var också ett intresse som hon utövade mycket den sista tiden och försåg släkt och vänner med fina alster. Hon älskade också att se sport på tv.
Mamma, som var mycket social, fick många nya vänner och bekanta genom åren, och de närmaste vännerna har varit ett stort stöd under sjukdomstiden. De sju barnbarnen var hennes största lycka och hennes omtanke om dem var stor.
Mamma har alltid funnits till hands och stöttat oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Hon var en färgstark person med en fantastisk vilja och hon vågade alltid stå för sina åsikter. Vi kommer att sakna vår älskade mamma oerhört mycket men alla fina minnen hon gett oss finns kvar.
BARNEN