På morgonen den 22 december gick vår älskade Gunnar Engberg ur tiden, 57 år gammal. Under nära två års tid hade han levt med en allvarlig cancersjukdom, som till sist ledde till hans död. Sjukdomen lyckades däremot aldrig besegra hans obotliga optimism och okuvliga livsvilja. Han sörjs och saknas av familj, arbetskamrater och många vänner.
Gunnar föddes i Sveg, som näst äldst av fyra syskon. Redan som femtonåring flyttade han hemifrån för gymnasiestudier i Östersund. Att han ville bli läkare visste han tidigt och han ångrade aldrig sitt yrkesval. Efter läkarexamen i Umeå 1982 och allmäntjänstgöring i Härnösand kom han till Skellefteå 1988, där han började sin specialistutbildning. Inriktningen mot allmänmedicin och primärvård var lika självklar som yrkesvalet. Som färdig distriktsläkare kom han under tidigt 1990-tal till Kåge-Morö Backe hälsocentral och där blev han kvar. Han älskade patientarbetet och mötet med människor i olika åldrar och livssituationer. Det övergav han aldrig, inte heller när han som verksamhetschef fick många andra arbetsuppgifter. Han var primärvårdsdoktor i själ och hjärta, livet ut.
Gunnar var trygg, rättfram och osentimental med en positiv syn på livet och sina medmänniskor. Generös och omtänksam, visade han stor omsorg om familj, vänner och medarbetare. Hans kristna tro bar honom livet igenom och fanns med både i vardagsarbete och kyrkligt engagemang. Kristet studentarbete låg honom varmt om hjärtat, liksom EFS missionsarbete i Östafrika. Sedan många år var han kyrkvärd i Morö Backe kyrka och en trogen och engagerad frivillig medarbetare i församlingen. Vid sin död var han ordförande i församlingsrådet i Sankt Olovs församling.
Under hela sjukdomstiden bars vi alla av Gunnars envisa optimism och livsvilja. Han var fast besluten att inte låta sjukdomen begränsa honom, vare sig på det privata eller yrkesmässiga planet. Även om den fanns där, fick aldrig cancern huvudrollen i hans liv. Han lärde oss att leva i nuet, glädjas åt vardagen och att aldrig ta ut förluster i förskott. Trots cancersjukdomen arbetade, reste och levde vi vilket gör att vi också kan se tillbaka på sjukdomsåren som rika år.
Elisabeth, Anna och Erik