Tidigt på onsdagsmorgonen, den 1 april, somnade vår pappa Gunnar Brännström, Jörn, lugnt och stilla in, i en ålder av 95 år.
Han var född i Solhem, Missenträsk.
För bara några veckor sedan bodde han fortfarande hemma, skötte allt hushållsarbete själv och körde även bil.
Han fick det avslut han ville, att bara få somna in med sina söner närvarande.
Pappa var en väldigt aktiv man ända in i det sista. Han tyckte även om att röra på sig och var ofta ute i skog och mark där älgjakt, fiske och bärplockning var viktigt, även skidåkning låg honom varmt om hjärtat. Vår barndom präglades mycket av pappas intresse för bland annat skidåkning. Han ställde alltid upp för oss barn. Under de år då vi sprang Vindelälvsloppet följde han med och stöttade genom att cykla många av sträckorna. Han har alltid varit en förebild för oss genom sin personlighet, att alltid tro gott om människor och att ställa upp för andra. Han var väldigt social och tyckte om människor, samtidigt tyckte han också om att ensam gå i skogen.
Efter mamma Gerds bortgång visade han upp en ny sida. Han lärde sig många av de saker som mamma hade gjort, som att baka och laga mat. Han argument var att om han ville ha något som han tyckte om, då var han tvungen att lära sig det, och det gjorde han med bravur.
Pappa var nöjd med sitt liv. Han berättade att det skulle bli spännande att få veta vad som händer efter detta livet. För oss barn var det en trygghet att ha den vissheten att pappa var nöjd med sitt liv och att han kände sig klar.
Pappa lämnar efter sig ett väldigt stort tomrum, men samtidigt lämnar han efter sig en trygghet och en vetskap hos oss att livet är det man gör det till. Att det är viktigt att vilja lära sig saker även när man blir äldre, att inte ångra de saker man inte har gjort och att alltid finnas till för de människor som behöver ens hjälp.
Sönerna