Tisdagen den 6 augusti somnade vår mamma, farmor och gammelfarmor Gun in för den sista vilan. Mamma fick efter en kort tid på Hemgården komma till frid och de sista månaderna uppleva den trygghet och vård som personalen med beundransvärd omtänksamhet gav.
Gun föddes i ett sent 20-tal i Bjurliden, Boliden och blev redan under de första krigsåren ensam med sin mamma och två syskon, då vår morfar gick bort efter att ha drabbats av silikos i gruvan. Redan vid 13 års ålder började hon därför arbeta i hushåll och tvätteri för att bidra till familjens ekonomi. Fredsåret 1945 träffade hon en spänstig ung man från Bastuträsk, Thure Norberg. Efter något år blev det flytt till Bastuträsk och arbete på Berglunds Café. Där stod det snart till med bröllop och i rask takt barnafödande. Med all den framtidstro och tillväxtanda som efterkrigstiden skänkte så byggde de tillsammans ett varmt, kärleksfullt och tryggt hem för oss barn.
1963 gick flytten till Umeå, där vi växte upp under tonåren. Efter något år tog mamma initiativet att med sin bakgrund i Röda Korset vidareutbilda sig till undersköterska och blev sedan kvar på NUS enda fram till pensionen. Då pappa alltför tidigt gick bort samma år som mamma pensionerades, var sorgen oändligt stor, men mamma fyllde sin tid vid vävstolen och engagemanget i Sandåkerns bingo och Norsjögillet. Hennes största lycka under de kommande tjugo åren var att fortsätta åka upp till sitt älskade Fatmomakke där hon och pappa tillbringat så många lyckliga somrar. Fiske och friluftsliv i goda vänners sällskap var hennes livselixir.
Den sista sommaren har vi alla, barn, barnbarn och barnbarnsbarn till mammas stora glädje samlats i hennes närhet. Även om hon den sista tiden var bunden till sängen, var humöret, som alltid på topp när hon fick umgås med sina nära och kära. Nu minns vi alla med stor värme och kärlek den underbara livsgnista, styrka och omtänksamhet som mamma alltid utstrålade för familj och vänner.
Ola Norberg