Gun-Marie Lindskog avled den 12 juli i en ålder av 76 år.
Hon var nummer fyra av Sven och Gunhild Stenmans sex barn i Kåge.
Tidigt i livet började hon tjäna en slant genom att hjälpa folk med diverse små arbeten och genom att arbeta som hembiträde hos en läkarfamilj. Efter ett år på Solvik började hon arbeta på Stenbergs konditori och Olanders Porslinsaffär. Sedan blev det studier till kartriterska i Uppsala och därefter arbete på Geografiska Institutionen och Fysikum. Tillbaka i Skellefteå arbetade hon som kartriterska på Kraftverket.
Gun-Marie gifte sig med Gunnar år 1963 och barnen Christer och Ulrica kom 1965 respektive 1966. Medan barnen var små var hon hemmafru och till stor del även "kvarterets mamma". När barnen blev äldre arbetade hon på Parant och Forsbergs Elektriska.
År 1968 flyttade familjen in i det nybyggda huset på Rågvägen där hon bott alltsedan dess. Från 1986 har sommarstugan i Boviken varit ett smultronställe.
Gun-Marie var en generös, gladlynt och social person. Oftast skulle allt ske omedelbart och det var "femmans växel" som gällde. Hon broderade många tavlor med finmaskigt nät så länge hennes syn medgav. Hon älskade julen och pyntade nästan hela huset.
Barn, barnbarn och vänner var ofta gäster. Många resor runtom i världen har hon gjort, men trivdes nog bäst med att vara hemma.
Den 11 september 1989 var hon med om en allvarlig trafikolycka som kunde ha ändat hennes liv, men vi fick ytterligare 25 år tillsammans och är tacksamma för det.
Hon var medlem i EFS, hon hade en underbar sångröst och sjöng många år i EFS-kören. Samvaron med barnbarnen Elin och Irma var glädjestunder för farmor, antingen det var på Rågvägen eller i stugan.
Tyvärr drabbades Gun-Marie år 2012 av en blödning i hjärnan, kanske på grund av den medicin hon åt alla år efter bilolyckan, vilket medförde att hjärnfunktionerna avtog successivt. Vi är tacksamma för den fantastiska vård och omsorg hon har fått på Blomman, Ömhetens äldreboende, alltifrån chefer, sjuksköterskor och vårdpersonal till yngsta vikarie.
Trots en saknad som är obeskrivlig är det dock skönt att veta att hon nu fått gå in genom porten där ingen går ut "och jag ska sjunga av glädje som jag aldrig sjöng förut".
Gunnar och barnen