Den 17 juli insomnade Göte Jansson, Arvidsjaur, efter en kortare tid sjukdom. Han blev 86 år. Närmast anhöriga är sonen Peder med familj och syskon.
Göte växte upp på ett kronotorp i Snittjesbo, Arvidsjaur kommun. Han var nummer två i en syskonskara på fyra. En stor sorg drabbade familjen när sonen Rutger, Götes storebror, fick cancer och avled. Göte var då 24 år.
Göte gick i sjuårig folkskola i Moskosel, under sin skoltid bodde han på skolhemmet som fanns vid skolan.
Redan i unga år träffade Göte sin livskamrat, Ann-Marie Åman, från Suddesjaur. De gifte sig 1962, men var ett par flera år före giftermålet.
Paret fick två söner, Lars och Peder. Den för alla ofattbara tragedin hände 1964 när deras förstfödde son Lars avled kort efter födelsen. Med ett förhållande och äktenskap fyllt av kärlek och omtanke, generositet och öppenhet mot varandra, mot nära och kära och en stor vänkrets, bearbetade man den obeskrivbara sorgen. Sonen Peder föddes 1966 och både livet och vardagen fick åter en ljusare mening.
Efter att ha både bott i Moskosel och Akkavare flyttade familjen till Arvidsjaur där man efter några år flyttade in i egen villa 1974.
Familjen hade ett rikt liv tillsammans, där omtanke och samvaro med varandra, med nära och kära, med vänner och bekanta alltid hade en central roll.
Det var livet med husvagn, det var att åka på resor, att åka på dans med vänner, det var livet i sommarstugan som man byggt i Suddesjaur, att vara ute i moder natur med fiske och bärplockning, ja, det fanns så många stora och små guldkorn som berikade livet. Öppenhet, generositet och glädje med varandra och andra var alltid närvarande.
Tyvärr fick Göte och Ann-Marie inte leva sina liv tillsammans på äldre dagar och in i en gemensam ålderdom. Strax innan Ann-Marie skulle gå i pension insjuknade hon i cancer, hon avled 1999. Naturligtvis en enorm sorg som Göte måste hantera. Hans stora kärlek och livskamrat fanns inte längre där vid hans sida. Men livet måste gå vidare och smärtan måste övervinnas, så gott det nu går.
Vi har alla beundrat med vilken inneboende styrka som Göte kunde hantera sin livskamrats bortgång. Den omtanke, öppenhet och generositet som alltid var en viktig del i hans och Ann-Maries liv, den ledstjärnan tog Göte med sig i livet efter makans bortgång.
Götes liv berikades med barnbarn som han älskade högt. Besöken och samvaron med sonen och hans familj blev nu en viktig del i livet.
Göte var mycket utåtriktad som person och med ett i grunden gott humör. Han hade lätt att få kontakt och tyckte om att vara tillsammans med andra. Inom den nära familjen och inom vänkretsen har vi förundrats över hur mycket folk han kände. Detta var givetvis en god grund för att klara och få ett rikt liv också efter makans bortgång. Götes egen dörr stod alltid öppen, andra höll sin dörr öppen för honom.
Som vi nämnde inledningsvis växte Göte upp på ett kronotorp i Snittjesbo. Som brukligt var fick han tidigt hjälpa till på gården och redan vid unga år gick han ut i arbetslivet. De första åren var det arbete på sågverk, chaufförsarbete och även en kortare period med skogsarbete. En tid därefter fick Göte ett etablerat yrkesliv inom trä- och byggnadsindustrin, där arbetade han fram till sin pensionering.
Efter att 1966 genomgått en tvåårig snickeriutbildning i Åsele fick Göte anställning i Arvidsjaur hos Bröderna Lundbergs Träindustri och deras snickeri för köksinredningar. Efter en kortare period på snickeriet fick han anställning på företagets husfabrik. 1979 fick Göte anställning som trä/byggnadsarbetare hos företaget Byggtjänst i Arvidsjaur. Merparten av arbetet var byggprojekt i närområdet på olika orter, främst inom Norr- och Västerbotten. Göte var företaget troget till sin pensionering.
Som yrkesman och kollega var Göte respekterad för sin goda yrkeskunskap och sitt goda kamratskap. Här skapades många och nära vänrelationer som varade under hela livet.
Som en av få män boende i norra Sverige fick Göte möjlighet att göra sin militärtjänst i svenska flottan. Åren 1952-53 tjänstgjorde han på kryssaren Göta Lejon. Det var med viss stolthet i rösten som han berättade om när kryssaren med besättning fick åka till England 1953 och närvara vid drottning Elisabeths kröning.
Årets midsommar firade Göte tillsammans med nära och kära. De som var där har talat om hur pigg han var, hur trevligt det var. Mindre än en månad senare är han inte längre med oss. En påminnelse om livets skörhet och att ta vara på den tid vi har.
Göte lämnar efter sig en stor tomhet och saknad. Många är minnena och tacksamheten stor hos alla oss som fått vara i hans närhet under så många år.
Anhöriga, nära och kära