Erland Långdahl har lämnat oss, han blev 75 år.
Erland föddes i den lilla byn Lutton i Arjeplogs kommun, som nummer fyra av sex i Inez och Sigurds barnaskara.
Arbetsstugan i Arjeplog kom att bli hans andra hem under de sju år han gick i folkskolan. Efter den fortsatte han under flera år att utbilda och förkovra sig i möbelsnickeri och metallutbildning. Det blev också ett år på folkhögskola innan han 1965 tog sin slöjdlärarexamen i Linköping.
Under fyra år bodde Erland i Östhammar med sin familj, innan han ställde färden norrut till Sorsele där han arbetade vid Vindelälvsskolan under 18 år. De sista åren fram till pensionen bodde och arbetade han i Arvidsjaur.
Han timrade själv sommarstugan i Norra Bergnäs där han kom att tillbringa en stor del av sin lediga tid, det var bland annat närheten till naturen som gjorde stugan till en favoritplats.
Ungdomens intresse för fågeljakt kom mer att övergå till ett stort intresse för älgjakt i de fina jaktmarkerna vid Piteälvens norra stränder i trakterna av Suovas och jakten på skogens gula guld gjorde att han kände till de bästa hjortronställena på Siejdevárre.
Många vänner och bekanta har fått ta del av hans intresse för både fiske och hans kunskaper i slöjd och snideri genom de personliga pirklådorna med fint måleri och Erlands fiskenät var både eftertraktade och välgjorda.
Kanske var det livet vid sjöarna som också gjorde honom till en skicklig båtbyggare och under årens lopp blev det många fina båtar som vi också i många år framåt kommer att ha glädje av.
Erland var en man med ett stort hjärta och han besatt en förmåga att kunna glädja människor i alla åldrar, många är de barn som än i dag minns de sagor som Erland med sitt eget fantasifulla sätt och påhittighet berättade för dem.
Vi minns en man med ett stort intellekt och med ett alldeles speciellt sätt att spekulera över livets alla frågor i både stort och smått och det var hans humoristiska sätt som kunde få oss att skratta även om frågan var allvarlig.
Med Erland som farfar och morfar blev det aldrig tråkigt som barnbarn, vardagliga händelser blev till spännande upplevelser som också lärde för livet.
En glad och hjälpsam man som fann lösningen på allt har lämnat oss. Vi saknar och vi kommer att sakna honom i dagarna som kommer, men vi minns honom med glädje då vi har så många glada och händelserika minnen.
Saknaden är stor, men med många, många fina minnen så kommer han alltid att finnas kvar.
Maj-Britt, Per-Olof och Evelina med familjer