Vår käre make, far och farfar har stilla insomnat omsluten av sin familj.
Erik, son till Gunhild och Kalle, var född och uppvuxen i Strömfors, Boliden, och var näst yngst i en barnaskara på fyra. Han blev Boliden trogen.
Erik hade hela sitt liv ett brinnande intresse för fisket, naturen och jakten. Otaliga är de mil längs skogsbilvägar som han genom åren körde för att finna ett bra orrspel att njuta av eller en fin plats för kaffeelden. Att dessutom ta de tre barnen med sig till skogs eller på skidturer i ospårad terräng var aldrig något besvär.
Pappa har alltid varit väldigt barnkär och han avgudade sina tre barnbarn. Även djur av allehanda slag har haft en stor plats i hans hjärta och han hade den gåvan att både barn och djur drogs till hans person.
Som person var pappa Erik social och glad, en duktig sångare och musiker samt en stor praktiker. Vi barn sa ofta ”pappa kan”. Han arbetade med stor noggrannhet och engagemang både i sitt yrke som svarvare och som mekaniker på Boliden Mineral, där han jobbade hela sitt yrkesverksamma liv och i den EFS-förening han var delaktig i genom åren.
Efter ett aktivt liv på alla fronter fick livet en annan riktning i och med den demensdiagnos han fick 2006. I och med detta förändrades livet successivt men hans förmåga att känna igen både avlägsna och nära vänner sviktade inte under sjukdomstiden.
Då hemtjänsten i Boliden blev en del av hans vardag var detta något han såg fram emot. Skämten och glimten i ögat fanns både hos pappa och hos den underbara personalstyrkan, så skratten var många de stunder hemtjänsten var hos oss på dagarna. Sina sista dagar tillbringade han på avdelning 26 på Skellefteå lasarett, där både pappa Erik och vi anhöriga blev bemötta med stor omtanke och ödmjukhet.
Vi är så tacksamma för åren som vi fick med vår make och pappa.
Ulla, Nils, Lena och Jens