Vår fina pappa somnade fridfullt in på Höjdens äldreboende den 17 augusti, omgiven av sin familj. Pappa blev 95 år och vi firade hans födelsedag för bara några veckor sedan.
Pappa föddes och växte upp i Burträsk. Där nyttjade han flitigt det lilla biblioteket, lärde sig fotografera med en lådkamera och drömde om att se världen. Som 16-åring drabbades han av TBC, vistades på sanatorium och förlorade en lunga. Kanske var det då respekten för livet och intresset för sjukvården väcktes. Han påstod alltid att det var hans mamma som velat att han skulle läsa medicin men vi vet alla att hans yrke var ett kall. Att hjälpa och göra gott för andra låg så självklart för honom.
Pappa mötte sin stora kärlek, vår mamma Ingrid och de gifte sig 1956 och fick oss fyra barn. Redan 1993 blev pappa änkeman och det var en stor sorg för honom att inte få dela ålderns höst med mamma. Han fortsatte att resa, nu med sina systrar och oss barn, läste och fotograferade. Han var aktiv i St Olovs församling, Väntjänsten och Rotary och följde elva barnbarns uppväxt.
Det är få förunnat att få ett så långt och positivt liv som pappa och det var han medveten om. På sin 95-årsdag sa han: ”Mitt liv har varit framgångsrikt och fyllt med glädje. Jag har fått så fina barn, respektive och barnbarn och det har gått dem väl allihop. Själv har jag fått leva länge och haft hygglig hälsa hela livet. Jag har bara positiva saker att tänka tillbaka på”
Pappa var hela sitt liv en fridens och enkelhetens man. Mild, vänlig och tacksam. Alltid beredd att ge, både inom sitt yrke och som pappa, svärfar, morfar och farfar. Lågmäld, allmänbildad och klok kunde han in i det sista bjuda på ett givande samtal. Vi saknar honom mycket samtidigt som vi unnar honom vilan och gläds över alla fina minnen vi tar med oss vidare i livet.
Barnen