Den 13 februari tog Emmy Åströms, Örviken, tid på jorden slut. Det skulle kännas fel att säga att hon är död, för om det fanns någonting hon förlitade sig på så var det vissheten om att det finns ett liv efter detta.
Mor föddes 1923 som den yngsta i en syskonskara om sex. Föräldrarna Signe och Johan drev jordbruk i Skogshägna utanför Ånäset och från tidig ålder fick barnen hjälpa till. Under tonåren blev mor piga och fick därefter anställning i mjölkaffären i Boliden och senare i mejeriet i Ånäset.
Det var också i Ånäsets Filadelfiaförsamling som hon träffade sitt livs kärlek, Bertil. De gifte sig 1948 och fick tillsammans barnen Berith, Jan och Göran. När Bertil 1956 fick jobb på Norrlands tunnindustri hamnade familjen i Örviken. Mor blev änka 2010, men bodde kvar och skötte om huset tills hon blev 88 år.
”Jag förstår inte dem som säger att de inte har någonting att göra.”
För mor fanns alltid sådant som skulle tas itu med, om det så var att på vårvintern idogt hacka rännor i isen för att påskynda smältvattnet, handarbeta för att någon behövde en kofta, att med ackuratess spritsa namnsdagstårta till något av barnbarnen, sätta tulpanlökar eller duka fram det schemalagda fikat klockan 9.30 och 13.30 när signalen för rast ljöd från det intilliggande sågverket.
Alla vardagsbestyr utfördes med den förnöjsamhet som så tydligt genomsyrade hennes person, inte sällan ackompanjerat av ett stilla nynnande på en lovsång. Körsång var ett av hennes stora intressen och i hennes andliga hem, Pingstförsamlingen i Ursviken, ljöd hennes stabila altstämma troget.
Sina sista år tillbringade mor på Tryggheten. De kännetecknades av en tacksamhet över de vänner hon fick, de barn, barnbarn och barnbarnsbarn som hon fortsatte att hålla tät kontakt med. Men också av en längtan efter att få flytta hem till Gud.
Nu har flytten gått och vi saknar henne här, men ser fram emot att ses igen ovan där.
Barnen