Vår kära Ellinor insomnade lugnt på morgonen den 8 februari på Solbackens vårdhem efter en längre tids sjukdom. Hon blev 71 år.
Ellinor växte upp på Sörböle i Skellefteå tillsammans med sin syster Solweig och föräldrarna Greta och Assar Andersson. Hon påbörjade sin utbildning till kemiingenjör, men fick göra ett längre avbrott då hon drabbades av sin första cancersjukdom. Redan då visade hon prov på sin styrka och positivitet då hon tröstade oss andra att allt skulle bli bra. Hon slutförde sina studier och under en praktikperiod på ett industrilaboratorium utanför Skellefteå träffade hon sin blivande man Stig Granström, även han kemiingenjör. De gifte sig sommaren 1967. Arbetet förde dem 1969 till Linköpings Universitetssjukhus och efter nio år tillbaka igen till Norrland och Umeå Universitet, där hon fick anställning som laboratorieassistent vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi. Familjen hade då utökats med flickorna Anna och Lena och ett radhus på Berghem blev deras fasta punkt.
Somrarna tillbringades med lust och glädje i en gammal Västerbottensgård, belägen utanför Lövånger, där släkt och vänner ofta samlades. Där fick Ellinor också möjlighet att vistas i skogen för att plocka svamp och bär, vilket hon gärna
gjorde.
Ellinor trivdes bra med sitt arbete på laboratoriet. Under åren kom hon att arbeta inom flera olika områden där det immunologiska området kom att bli hennes största intresse. Tyvärr drabbades hon 1995 av ytterligare en cancersjukdom, denna gång i form av en hjärntumör som starkt kom att påverka hennes fortsatta liv. Sjukdomen behandlades framgångsrikt och Ellinor tog sig tillbaka till arbetslivet igen, men de tuffa behandlingarna hade satt djupa spår och år 2000 tvingades hon ge upp yrkesarbetet och gå i förtidspension.
När Ellinors familj utökades med de tre barnbarnen Elvira, Theo och Ellen var det en obeskrivligt stor glädje och deras besök var något som hon alltid längtade efter. Hon höll sig noga informerad om alla händelser som rörde barnen och barnbarnen.
Så länge krafterna räckte till tyckte Ellinor mycket om att handarbeta och att pyssla i trädgården. Hon hade också ett stort intresse för matlagning och hennes receptsamling blev med tiden omfattande.
De senaste åren blev hon allt mera beroende av hjälp och stöd för att tillsammans med maken Stig klara av vardagen. Här var den kommunala Hemtjänsten på Berghem till stor hjälp. När behoven av hjälp blev alltför stora för att Ellinor skulle
kunna bo kvar hemma fick hon flytta till Solbackens Äldreboende där hon fick god och kärleksfull omvårdnad ända till slutet.
Ellinor var en unik och beundransvärd person som med sin livslust och kämpaglöd aldrig gav upp, trots alla svårigheter och motgångar. Beundransvärd är också hennes make Stig, som till helt nyligen på heltid tagit hand om henne i hemmet.
Ellinor är så väl värd den vila hon nu fått - men vi saknar henne så!
FAMILJEN, SLÄKTINGAR OCH VÄNNER GM/GUDRUN LINDQVIST-NUZZACI