Einar Persson somnade in på Skellefteå lasarett den 26 februari, på sitt 94:e år.
”Flitiga händer har lagt sig till ro” var ett uttryck han ofta använde och det stämmer verkligen på Einar. Ingen arbetsuppgift var honom främmande och under sitt långa liv hann Einar med mycket.
Efter att han slutat folkskolan, fick han anställning på ”elverkstan” på Scharins i Klemensnäs. Han visade tidigt sitt praktiska handlag genom att inreda vinden hos sin svärfar. Dit flyttade han, efter att ha gift sig 1941 med Ingrid Berglund från Ursviken. Där föddes äldste sonen Ove under brinnande krig, medan Einar gjorde värnplikten i Luleå. Sommartid cyklade han varje helg Luleå–Ursviken tur och retur.
Fem år senare föddes sonen Hans, och enrummaren blev trång. Einar köpte då en tomt i Inre Ursviken och började ensam och helt för hand gräva grunden till huset. Jord och sten blev till väganslutning. Huset byggde han sedan helt själv på all ledig tid. Vårvintern 1948 stod huset färdigt och flyttlasset gick med häst och släde. Einar hade ”gröna” fingrar och under åren växte en blommande oas upp kring huset.
Efter cirka 15 år på Scharins var det dags att prova något annat. Det blev några år på Ursvikens Mekaniska. Vid 35 års ålder bestämde sig Einar för studier i Härnösand för att skaffa den behörighet som krävdes för att driva egen elinstallationsfirma. 1957 startade Einar sitt företag Perssons Elektriska som han drev fram till pensionen.
1961 var det åter dags för tillökning i huset, då Dan föddes.
Tyvärr insjuknade Ingrid och måste under sina sista år bo på serviceboendet i Ursviken, där hon avled 2004. Dagarna blev långa och saknaden efter Ingrid var stor. Einars trädgårdsintresse med vårsådd av blommor i det egna växthuset var en ljusglimt i tillvaron. Det intresset höll han vid liv, så sent som i fjol våras sådde han fröer, men blommorna gav han gärna bort till släkt och vänner.
Einar ville och kunde klara det mesta själv i det egna huset. Där ville han bo kvar livet ut. Vi är tacksamma för att hans önskan kunde uppfyllas.
Familjen