Tisdagen den 24 juni somnade min käre pappa in på Klockarhöjdens äldreboende i Skellefteå, mitt i den ljusa och ljuvliga sommarprakten.
Egon föddes som näst yngst av fyra pojkar i Korsnäset i Önskasjön på gränsen till Västernorrland. Att bo där var ensamt och långt till grannar.
Pappan, Mandol, var skogsarbetare som kämpade för brödfödan åt familjen. Bördan blev tung när Egons mamma kort efter fjärde sonens födelse dog alltför ung.
Egon placerades på ålderdomshem i Nordmalings kommun i väntan på fosterhemsplacering, som sedermera blev hos Alfred och Adelina Lundkvist I Mjösjöby tillsammans med äldste brodern Gotthard. De fick en bra uppväxt med mycket kärlek och glädje, varifrån jag själv har fina barndomsminnen.
Egon gjorde sin militärtjänstgöring i Vännäs där han träffade min mamma Magda som jobbade inom lottakåren på Vännäs läger. Han arbetade senare som betongarbetare åt olika byggfirmor, bland annat Skånska Cement. Han var oftast borta på veckorna, bland annat med uppbyggnaden av Stekenjokkgruvan i slutet av 1960-talet.
1974 gick mina föräldrar skilda vägar och pappa flyttade till Britt i Umeå, som blev hans nya kärlek. De gifte sig 1977 och ett nytt liv med intressen som dans och resor började. Att se glimten i ögat på pappa när danskavajen åkte på och det bar iväg till någon av de klubbar de var med i går inte att glömma.
Sedan Egon blev änkeman 2001 blev livet tomt. Han ägnade sig åt naturen med långa promenader och cykelturer, bland annat Obbola runt, tack vare den otroligt goda fysik han hade i så hög ålder.
Med åren kom den smygande och fruktansvärda sjukdomen ikapp. Att som ensam anhörig se och försöka göra det bästa för honom var inte lätt. Efter en kort tid på korttidsboende i Umeå fick han 2011 en jättefin lägenhet på Klockarhöjdens äldreboende. Det viktigaste var att få umgås med pappa så mycket som möjligt.
Den glädje han visade mig när jag kom ska jag aldrig glömma och är tacksam mot den otroligt fina och omtänksamma personalen på avdelning 5.
Tomheten och saknaden är svår, men jag ska alltid minnas min kära pappa.
Maud