Ebba Andersson, Bygdeträsk, avled den 12 februari på Skellefteå lasarett, hon skulle ha fyllt 94 år den 30 mars. Närmast anhöriga är systerbarnen Anders och Maria med familjer.
Ebba växte upp i Storrödningsberg, Robertsfors, tillsammans med sin sex år yngre syster. Hon var dotter till Karl och Hildur Söderlund.
Ebba gick sexårig folkskola i Åkullsjön och arbetade sedan som barnflicka hos närboende bönder. Som 15-åring började hon som växeltelefonist i Åkullsjön. Därefter blev hon barnflicka i Bygdeträsk. Då hon reste sa hennes mor ”nu skall du stå på egna ben och vara stark”. Hon fick en ny cykel inför resan till moster Alvina och pappa Kalle förmanande Ebba: ”den skall stå under tak på natten för då fungerar den i hela ditt liv."
1945 började Ebba arbeta på telefonväxeln i Bygdeträsk, då fanns den stora kärleken, Alfons Andersson, med.
En händelse som Ebba mindes från tiden i växeln var 1954 då ett svenskt militärplan störtade i Göksjön: ”Först ringde en och berättade vad som hänt och ville bli kopplad till ”SOS”, i nästa ögonblick ringde ALLA som hade telefon i Bygdeträsk vilket innebar att det blev kaos."
Ebba började på Konsum i Bygdeträsk 1960, var föreståndare från 1965 till butikens nedläggning 1978. Därefter arbetade hon i Burträsk till 1988.
Ebba gifte sig 1947 med snickaren Alfons Andersson. Under en vecka 1957 byggde de, tillsammans med syster och svåger, upp en fjällstuga vid Borkan, Vilhelmina. Denna stuga blev deras oas där de utövade sina största intressen - fiske samt bär- och svampplockning. Det finns många fiskehistorier, men Ebba krönte dem med att fira sin 90-årsdag på Skalvattnet och blev då obesegrad storfiskare.
1989 gick Alfons bort, Ebba blev ensam men moderns ord ”var stark” levde kvar.
Ebba tog körkort vid 64 års ålder. Alfons gillade sportbilar, men Ebba hade aldrig kört, ”bara bromsat med skorna”, vilket hon gjorde under bröllopsresan till Norge i en folkvagn. Då tog skorna slut.
Hon stod sin syster Margareta mycket nära och hon var verkligen stark ända till systerns bortgång. Hon berättade ofta om sin lillasyster och mindes att, trots sina korta ben, sprang hon ifrån storasyster och därför borde hon fått leva längre.
Ebba hade lätt till ett skratt, hon visste var fisken, bären och svampen fanns. Hon mindes allt om släkt och vänner in i sista stund, men nu har denna outtömliga källa tystnat.
Anders och Maria