Vår älskade maka, mamma, mormor, farmor och svärmor Doris Hedström lämnade oss en solig och vacker höstdag, den 14 oktober, på Skellefteå korttidscenter.
Hon föddes på annandag jul 1934 i Klemensnäs. Hon blev enda dottern till Allan och Mirjam Lindgren. Som liten och av sig själv även kallad "Dottan". När hon var cirka tio år flyttade familjen till Ersmark.
Efter avslutad skolgång började Doris sin tandsköterskeutbildning. Efter några år flyttade hon till Jämtland. I Östersund träffade hon Oscar Larsson som hon gifte sig och bildade familj med. De bodde några år i Ängelholm, men återvände till Östersund och 1959 föddes första sonen, Dan. Fritiden tillbringades bland annat hos Doris föräldrar i Ersmark och hos svärföräldrarna i Storlien samt i deras stuga i Norge. Senare byggde makarna, tillsammans med svärföräldrarna, en stuga i Oscars hemby Timmerkojan i Jämtland. Där älskade de att vistas i fjällvärden, de åkte gärna slalom, gick på tur sommartid och vintertid, fiskade med mera.
1962 flyttade familjen till Stockholm och 1967 föddes dottern Mari. Doris jobbade där som tandsköterska. 1972 gick makarna skilda vägar.
Hemlängtan till Norrland var stor så Doris och Mari flyttade tillbaka till Ersmark där mamman bodde som nybliven änka. Där träffade Doris sin nya och blivande livskamrat Hans-Olof "Hasse" Hedström, som hon senare gifte sig med. Det var svårt att få anställning som tandsköterska i Skellefteå, så hon och Mari flyttade därför till Vidsel i Norrbotten för att få jobb där. Så småningom flyttade även Hasse till dem och sonen Micael föddes 1976. Året därpå valde familjen att flytta tillbaka till Ersmark. Där drev de i några år ett bageri och en kiosk i sitt hem. Sedan jobbade Doris återigen som tandsköterska, fram till sina sista yrkesverksamma år då hon jobbade på Skega och i Hemtjänsten i Kågedalen.
Somrarna tillbringades ofta i Svanström, på Hasses hemställe och skogen de hade runtom där. Familjen tillbringade mycket tid med Doris och Hasses mammor som båda var änkor och bodde nära.
När barnen flyttat ut flyttade paret till Kåge, först radhus och senare villa. De hade då under några år en sommarstuga i Grundnäs, Varuträsk. Där samlade de gärna sina nära och kära och njöt bland annat av solnedgångarna över sjön. 2009 flyttade de till en lägenhet på Morö Backe där de fick några fina, sista år tillsammans. De fick flera nya vänner i huset som de fick fin gemenskap med och de hade många, trevliga stunder tillsammans.
Till sin stora glädje fick Doris flera barnbarn. Det första kom 1996 och därefter fick hon sex till. Omsorgen var mycket stor om barn och barnbarn och hon ville alltid finnas till efter ork och förmåga.
Hon har alltid varit aktiv och flitig, fylld med idéer och planer. Var inte rädd att prova på och lära sig nya saker, till exempel att stycka älg som maken skjutit. Hon reste väldigt gärna och gjorde diverse utflykter med familj och vänner. Hon tyckte väldigt mycket om att laga mat och baka. Det var alltid fantastiskt gott, vi fick alla njuta alla de stunder vi samlades hos dem. Doris älskade också att plocka bär och frukt och att göra goda saker med dem. Andra stora intressen har varit att sy och sticka samt att måla, både tavlor, möbler med mera. Blommor och trädgårdsarbete tyckte hon också väldigt mycket om att pyssla med.
Trots mångårig värk och trötthet så har Doris alltid försökt hålla ångan och andan uppe, hon har varit en riktig kämpe! In i det sista kämpade hon tappert. Våren 2016 fick hon det sorgliga beskedet att hon fått cancer. I juli blev hon snabbt försämrad. Perioder på lasarettet varvades med korttidsboende. Sin sista tid fick hon vara på korttidsboende där hon kände sig trygg och trivdes med personalens fina omsorg och bemötande. Hon fick vara nära sina kära samt gamla och nya vänner. Hon och vi var, och är, så tacksamma att hon var ganska pigg ända till slutet och att hon fick en sista tid som blev så fin, trots hennes svåra sjukdomar.
Familjen sörjer nu Doris enormt och kommer alltid att sakna henne, men vi kommer att fylla tomrummet med alla fina minnen vi har av henne och hon kommer alltid att finnas med oss i våra hjärtan.
Familjen