Lördagen den 26 januari klockan 15.30 insomnade Clary Larsson, Skellefteå, lugnt och stilla i hemmet, omgiven av make och anhöriga. Hon avled efter en tids sjukdom i en ålder av 82 år.
Clary föddes i Svartå, Norrlångträsk, som näst äldst av Alexander och Alfa Hedlunds fem barn.
Efter avslutad skolgång kom hon genast ut i förvärvslivet och vid 17 års ålder fick hon anställning hos Boliden AB, i mässen i Kristineberg. Där träffade hon Stig Lundberg, vilket ledde till äktenskap och dottern Agneta som dock dog redan vid 40 års ålder, till Clarys stora sorg. Dalle, Agnetas särbo, blev dock ett stort stöd som varade livet ut.
Efter giftermålet bodde familjen ett antal år i Boliden och därefter ett antal år i Skellefteå samt en tid i Hörnefors.
Efter tiden i Hörnefors flyttade Clary till Skellefteå. Där arbetade hon på Epa några år och därefter på Älvslunda konvalescenthem.
1982 träffade hon Kaj från Malmö och de flyttade snart ihop i Malmö. 1984 stod bröllopet på vackra Svaneholms slott.
I Malmö hade hon anställning på Skanska (dåvarande Skånska Cementgjuteriet) och sedan några år inom äldrevården, vilket passade Clary bättre. Där fick hon, tack vare sitt öppna och trevliga sätt, många nya bekanta och kompisar. Efter 16 år i Malmö, och när båda blev förtidspensionärer, fann de för gott att söka sig upp till Skellefteå. Eftersom Clary hade kvar sommarstugan på hemgården, och eftersom de var där varje sommar, så kändes det naturligt att komma dit och utnyttja den nya fritiden.
I Skellefteå har de stannat och stortrivts med sina vänner i PRO och med omgivningen där de bor. Stugan i Svartå har varit en oas där de har tillbringat somrarna och träffat släkt och vänner. Resor och utflykter var båda roade av, så det blev ett antal utlandsresor och även många trevliga utflyktsresor med PRO.
Som människa har Clary alltid varit en öppen, ärlig och glad person som gärna samlade en skara vänner omkring sig och som gärna deltog i studiecirklar i ABF:s och PRO:s regi. Det blev bland annat en del handarbete, glasmålning och stickning, men även bridge och canasta.
Hon ville aldrig höra talas om att man var sjuk, det var bara ”tjoller”. Hon klagade heller aldrig om hon hade någon förkylning eller annan krämpa.
Kaj, Eskil och Gerd