Birger föddes på Brönet, Degerbyn, 1933 som nummer sju av nio syskon. Redan som femåring blev han moderlös och pappa Lars fick ett stort ansvar på sina axlar. Men det bidrog också till en stor sammanhållning bland syskonen hela livet. Birger blev den sista av ”Holmstedts onga” att lämna jordelivet.
Som 17-åring började Birger som snickarlärling, ett yrke han älskade och utvecklade en stor skicklighet i. Tyvärr ingen talang som hans två söner ärvde.
Det var yrket som förde honom till Malmberget där han mötte sin livskamrat Vera. En tragisk olycka tvingade honom tyvärr att sluta sin yrkeskarriär alldeles för tidigt.
I sin ungdom spelade han fotboll i Myckle, brottning och bandy var två andra idrotter som utövades. Fotbollen blev ett livslångt engagemang, från 80-talet var han engagerad i Morön BK på många olika sätt.
Birger var en ärlig, varm och hjälpsam pappa. Han ställde alltid upp för oss söner och senare även för barnbarnen; skjutsade till träning och tävlingar när pingis utövades. Han tvekade inte heller att stiga upp mitt i natten för att hämta hem någon av sönerna från en sen kväll på parken eller Mad Mollys. För släkt och vänner ställde han också alltid upp om hans snickarkunskaper var behövda.
Stugan i Sillskatan, som han själv byggt, var det ställe där han trivdes allra bäst på somrarna. På senare år, då han blev lite bättre på att koppla av, kunde man se honom liggandes i sin favorithammock och njuta av sommaren. Surströmming med grön standardmjölk därtill är också ett minne förknippat med honom.
Vi är djupt tacksamma att vi haft Birger som pappa, han och vår mamma gav oss den bästa tänkbara barndom och uppväxt. Vi är tacksamma för allt som vår käre pappa, farfar, farfarsfar och svärfar gjort för oss, nu får han vila i frid.
Jan och Lars med familjer