Torsdagen den 23 januari somnade vår älskade mamma, farmor och mormor in på Tegs äldrecenter i Umeå. Hon blev 96 år.
Mamma föddes 1923 i Norra Helsingby, en by utanför Vasa i Finland. Hon var nummer fem i en syskonskara på sju. Hon var endast tre år gammal då hennes mor avled i tuberkulos. Ytterligare två syskon avled i samma sjukdom. Vår morfar förblev ensamstående efter detta och fostrade de fem barnen som var kvar. Allt detta ledde till att familjen blev väldigt sammansvetsad och mamma har berättat att hon ändå hade en bra barndom.
Under andra världskriget miste hon sin fästman som stupade i kriget. Detta tog hårt på henne så hon beslutade sig i slutet på 40-talet att lämna Finland och flytta till Umeå. Där träffade hon vår pappa, Runo. De gifte sig 1951 och bosatte sig i Stöcke. Samma år föddes Åke och två år senare Monika. Mamma var hemma med oss barn och skötte hemmet. 1955 gick flyttlasset till Teg och två år senare kom tvillingarna Leif och Gunnar till världen. 1959 flyttade vi till eget hus på Berghem. Stadsdelen var då under uppbyggnad och alla familjer i grannhusen var ungefär i samma ålder. Detta bidrog till en mycket god granngemenskap som har varat genom livet.
Mamma har under största delen av sitt liv arbetat inom vården. På 60-talet hade hon sin anställning på Hagaborg och senare på sjukhusets neurorehabavdelning. Där jobbade hon fram till sin pensionering.
Under 70-talet byggde mamma och pappa ett fritidshus i Krokfors utanför Umeå. Där tillbringade de mycket tid och där fick mamma idka sitt trädgårdsintresse. Andra intressen som följde henne genom livet var handarbete, sömnad och matlagning. Mamma fann också glädje i sång och musik, hon sjöng i kör och lärde sig att spela orgel.
I början av 2016 flyttade mamma och pappa till ett boende på Tegs äldrecenter. Två månader senare blev mamma änka.
Mamma älskade att ha människor runt omkring sig, hon ville aldrig vara ensam. I de hem där hon har haft sin boning har svängdörr varit ett signum, det har aldrig kunnat vara för täta besök och för många människor i huset. Syskonbarn från Finland har erbjudits husrum under tiden de etablerat sig i Umeå och andra, såväl yngre som äldre, har fått känna prov på hennes gästfrihet. Något att äta har alltid funnits.
Hon hann uppleva början på sitt andra 20-tal, så vi barn är mycket tacksamma att vi fick ha henne hos oss så länge. Hennes tydliga budskap om att man alltid är välkommen och att man aldrig kommit hem tillräckligt ofta har verkligen nått fram till hennes närmaste, så det torde inte finnas många på Tegs äldrecenter som haft så många besök som hon. Rättfram och slagfärdig har hon alltid varit, så att vara finkänslig hade ingen mycket för.
Men nu har Bertha lämnat oss. I torsdagskväll fick vi beskedet att hon avlidit och bara någon timme innan hade hon pratat och skrattat med sin äldste son när han besökte henne. I maj skulle hon ha fyllt 97 år.
Min kära svärmor är älskad och saknad av många.
Mamma lämnar ett stort tomrum och saknad efter sig, men hon kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
Barnen med familjer