Bernt Larsson avled den 12 januari. Han föddes 1928 i Strand, Kålaboda.
Vid två års ålder, 1930, flyttade han med sin familj till Boliden för att bo och verka där fram till 1940 då flyttlasset gick till Vallen, Lövånger, där familjen bedrev jordbruk.
1953 gifte han sig med grannens dotter Nancy som han efter det levde med fram till sin bortgång. Det nygifta paret flyttade hösten 1953 till Laisvall, Arjeplog, där Bernt tog anställning som gruvarbetare.
Första sonen Sten-Ove föddes 1954 i Arjeplog och samma sommar kunde paret konstatera att gruvarbetet inte riktigt passade. En jordbruksfastighet Strand, Kålaboda, köptes in samma sommar och ett jordbruk startade som behölls fram till Bernts bortgång. Han var förutom bonde även byasmed och hjälpte allt och alla under hela sitt liv.
1956 föddes andra sonen Christer i Skellefteå.
Bernt ägnade sitt liv åt hårt arbete som bonde och strävade hela tiden att automatisera sin rörelse med de små resurser som fanns. Verkstaden var en naturlig utgångspunkt i vardagen och en naturlig samlingspunkt för många där glada skratt låg nära.
Trots hårt arbete med långa dagar var han alltid öppen och glad mot allt och alla där familjen alltid stått honom nära.
Bernt plågades av astma som resulterade i att djuren avvecklades 1991 och marken utarrenderades.
Tillsammans med sin älskade hustru Nancy kom abborrfisket att uppta mycket av tiden som de delade i sin högt värderade husbil. En drink på filébordet utanför husbilen vid någon närliggande sjö var ett vanligt inslag i vardagen.
Bernt lät anlägga en vacker damm som han kunde titta på från fönstret och se fisken hoppa i, tillhörande grillplats med grillkåta var ofta en plats han älskade att vistas på.
Han älskade sång och musik och köpte sitt första dragspel 1948 som byttes 1964 till ett nytt. Många är det som njutit och haft nöjet att lyssna och sjunga till hans spelglädje. Han spelade för familjen för sista gången samma vecka som han gick bort, lika god och glad som vanligt.
Bernt älskade alla människor och fann alltid en ny kontakt att dryfta livet med. Barn låg honom kanske närmast och han uttryckte ofta sin stolthet över sina två söner och avgudade sina barnbarn och bonusbarn.
Omtänksamheten, leendet och skratten var alltid närvarande.
Familjen