Vår pappa Arild Markström somnade in den 15 maj på Brogården i kretsen av sina närmaste. Han blev 94 år.
Han föddes i Östra Hjoggböle som nummer fyra av sju syskon. Föräldrarna var Edvin och Alma Markström.
Barndomen var rik på upplevelser, det fanns många barn i byn och det var nära kontakt mellan olika generationer. Pappa var tidigt intresserad av böcker. Fanns det inte något att läsa kunde han gå tre km i snöstorm till kaféet i byn för att låna en bok.
Som mycket ung träffade pappa Gerda Östlund från Västra Hjoggböle. De gifte sig 1944 och fick fem barn, två pojkar och tre flickor. Han hade en kristen livssyn med tillhörighet i EFS. Missionen var en viktig del och han kände för de som hade det svårt. I vardagen ställde han alltid upp för den som behövde hjälp.
Han började arbeta som tolvåring med att lägga spåntak hos grannar tillsammans med sin jämnårige kusin Erik. Vid 15 års ålder bar han plank på axeln från brädstapel till järnvägsvagn på Bureå AB. Det var tungt, arbetet var avsett för vuxna, men pappa ansågs ha vuxit färdigt och därför gjordes ett undantag.
I slutet av 40-talet förvärvade våra föräldrar ett litet jordbruk. De köpte tidigt traktor och pappa anlitades flitigt av bönderna i byn. På vintrarna jobbade han som virkesmätare. Därefter påbörjade pappa sin bana som byggnadssnickare vid sidan av jordbruket. Tidvis arbetade han i Eskilstuna och Uppsala. Han var mycket lojal mot sina arbetsgivare, det var viktigt att göra rätt för sig.
Omvärlden intresserade honom, han var allmänbildad och tyckte om att diskutera, sökte i uppslagsböcker för att klargöra fakta. Radioprogrammet Ring så spelar vi, lyssnade han ofta på och svarade på frågorna. När programmet var slut konstaterade han att "det här duger inte för den som ska leva på arbete" och skyndade ut. Ett annat sätt att koppla av var att lösa korsord. Han njöt av att vistas i skogen och kände till var sällsynta fåglar fanns.
Pappa hade ett klart minne och berättade gärna om händelser och människor han träffat, bland annat om tiden under krigsåren då han gjorde sin värnplikt. Han fortsatte att recitera dikter och visor ur minnet upp mot 90 års ålder.
Efter ett innehållsrikt och strävsamt liv får pappa nu vila. En älskad make, far, farfar och morfar har gått ur tiden. Vi är tacksamma för den omtanke han gav oss. Saknaden är stor men minnena lever kvar.
Barnen