Den 9 maj somnade Alfons Hedman stilla in efter ett 96 år långt och händelserikt liv.
Alfons föddes i sågverkssamhället Renholmen i april 1920 som fjärde barnet i familjen Hedman. Redan vid tre års ålder förlorade Alfons sin far Ruben och familjen fick kämpa hårt för livsuppehället. Mamma Ottilia gifte sedan om sig och Alfons fick ett syskon till – Nora.
Efter sexårig skolgång i Renholmens folkskola fanns bara ett alternativ – att bidra till familjens försörjning. I unga år drömde Alfons om att fortsätta utbilda sig för att bli präst, en ouppnåelig dröm för en arbetargrabb.
Uppväxten präglade Alfons och byggde hans starka känsla för rättvisa. Den formade tidigt hans politiska inställning. Han var tidigt aktiv i SSU. Engagemanget fortsatte sedan i arbetarrörelsen och det socialdemokratiska partiet med många förtroendeuppdrag.
Alfons tidiga yrkesliv innebar bland annat arbete som charkuterist i Skellefteå. Flickvännen Henny fanns kvar i Renholmen så varje helg blev det en cykeltur på dryga fyra mil tur och retur.
Värnplikten som sjukvårdare blev lång. Det var krig i världen och Alfons tillbringade en hel del av sin beredskapstid vid finska gränsen.
1943 gifte sig Alfons med Henny. Då hade de redan första sonen Jan-Olov. Sedan kom Per-Martin 1951 och Ulla-Karin 1959. Med Henny delade Alfons det mesta: grundsynen på livet och den starka känslan för Renholmen.
Att arbeta inom arbetarrörelsen var givet för Alfons. Efter jobb hos Västerbottens Folkblad och ABF fick han 1962 uppdraget som facklig ombudsman för Handelsanställdas förbund. En arbetargrabb känner igen en orättvisa och med Alfons Hedman fick rörelsen en stridbar kämpe som med liv och lust framförde sina åsikter.
Kanske trivdes ändå Alfons bäst i fritidshuset i Renholmen. När han fick umgås med familj och vänner, steka strömming med mycket smör, höstfiska eller leta hjortron bland myggen på en myr.
När Henny avled 1980 var det en stor förlust. Men med engagemang i familj, sina intressen och förtroendeuppdrag gick livet ändå vidare. Alfons träffade senare Berit Jonsson och de fick många fina år tillsammans, vilket han var mycket tacksam för.
Sin sista tid bodde Alfons på Norrgårda i Byske.
Alfons levde livet utan att någonsin vara likgiltig eller lämna någon likgiltig – han lämnar ett stort tomrum efter sig.
Familjen