Sent på kvällen den 13 februari somnade vår underbara make och pappa Åke in.
Han föddes 1949 och växte upp på Stenbacka, där Alimaks provtorn nu står, som enda barn till Sten och Dagny Karlsson. Symboliskt var Alimak också Åkes enda arbetsplats under hans yrkesverksamma liv, där han även var fackligt engagerad under flera år.
Under sommaren 1991 träffade Åke sin blivande hustru i mig Cicki. Vår kärlek fullbordades med dottern Jenny 1993 och sonen Johan 1997, vilket gjorde fotbollsfamiljen Karlsson komplett.
Det var just fotbollen som präglade Åkes liv. Ända sedan barnsben låg fotbollen honom varmt om hjärtat. Under större delen av Åkes liv var han engagerad i sin älskade förening Skellefteå AIK fotboll, bland annat som ungdomsspelare, ledare, tränare och styrelsemedlem.
Med en tidig önskan om att skapa elitfotboll i Skellefteå reste Åke land och rike runt för att scouta motståndare och eventuella nyförvärv. Det fanns inte en fotbollsprofil eller en fotbollsplan som han inte kände till.
"Titta! Ser ni strålkastarljusen där borta?", kunde Åke säga under våra bilsemestrar och berätta detaljrikt om en match på den arenan.
Hans sista tränaruppdrag blev sonen Johans lag i Myckle IK, som han tränade i åtta år.
Med en stor hängivenhet lade Åke all sin fritid på det han älskade mest - fotbollen och familjen. Att vara snäll och att alltid ställa upp är två saker som verkligen karaktäriserade Åke.
2006 kom våra liv att förändras och med tiden, än mer drastiskt. Åke diagnosticerades med Parkinson och just innan jul 2012 drabbades han även av Cancer. Till följd av detta så sov Åke sin sista natt hemma på Pennstigen i december 2013. Han har sedan dess bott på Sunnanäng, där han trivdes väldigt bra och kunde från sitt fönster kika ut över träningarna på Sörvalla, innan han stilla somnade in.
Vår tid tillsammans blev alldeles för kort!
Cicki, Jenny och Johan
