Vi har plötsligt och helt oväntat mist vår Agneta den 25 maj.
Det är med förtvivlan jag måste inse att mamma inte längre finns och det känns otroligt svårt att med ord försöka uttrycka hennes betydelse för oss alla.
Vi minns henne som underbar och värdefull och som inte på något sätt gick obemärkt förbi.
Hennes medkänsla och kärlek spred sådan glädje. Hon räckte alltid ut en hjälpande hand och hennes stöd var viktigt för så många.
Trots många mil emellan oss så skapade mamma en underbar relation med sina barnbarn. De stod alltid i centrum och många timmar spenderades i leken som kassörska, kund hos frissan eller läggandes pussel och spel. Minnen har skapats och de kommer i håg mormor som den ängel som hon verkligen är.
Mammas spontanitet och levnadsgnista blev hennes styrka.
Sprudlade av energi och färger fick omgivningen kärleksfulla upptåg som en fin komplimang, en bullpåse eller en gåva av något glas som hon målat.
Vår lilla familj, mor Vally och Lennart, jag och barnen och Christer var hennes bärkraft och kärna till livet.
Tiden spenderades i stugan i Båtvik och i Norsjö, med glasmålning eller solandes, i Turkiet på resa, lyssnandes på ljudbok, skrivandes till någon nära eller största intresset; shoppandes kläder eller mysandes med katten.
Mammas tacksamhet till livet beror med säkerhet på de svåra vägarna hon vandrat. Hon åstadkom till slut ett nytt liv och gottgjorde det många gånger om till sina nära och kära.
Sinnesro, andlighet och hälsa gav det välmående hon behövde och hon fann en kraft större än henne själv. Genom meditation och medveten kontakt med sina nära gav detta ett inre uppvaknande och det gjorde henne tacksam för allt.
Mamma var enastående och en mycket uppskattad vän. Nu finns hon med sin pappa som även han lämnat oss. De får vaka över oss och de lever ännu inom mig.
Kamilla