Drag Race Sverige är den svenska versionen av tv-programmet RuPaul’s Drag Race, där dragqueens tävlar mot varandra. I gänget av tävlingssugna, som vill titulera sig som Årets Drag 2023, finns Gabriel Fontana. Hen beskrivs så här:
”Denna svensk-brasilianska skönhet river huset med sina latino-moves. Hen hade modet att flytta tvärs över världen, helt ensam, för att kämpa för sina drömmar.”
Är du taggad Gabriel Fontana?
– Ja, jättemycket. Det är så mycket känslor. Vi kommer att leverera en fantastisk show tillsammans med historier om våra HBTQ–liv. För det viktigaste i denna färgglada show är att få dela erfarenheter.
Vad kommer du att berätta om?
– För mig är det viktigast att få berätta om min uppväxt, jag har haft en tuff barndom i Brasilien. Jag vill inte att någon ska få vara med om saker som jag fick vara med om. Varse sig i Brasilien eller i Sverige, Vi har det bättre här i Sverige. Även om vi har en bit kvar, men i Brasilien hade jag svårt att överleva.
Hur var ditt liv i Brasilien?
– Mitt liv i Brasilien var väldigt svårt. När jag var liten så fattade jag inte varför ingen tyckte om den jag var. Jag är född väldigt feminin. I mina rörelser och min röst. Bara att bo i Brasilien som liten grabb och inte tycka om att spela fotboll är en mindre katastrof.
Vad gjorde du för att överleva?
– När jag började läsa på universitet så förstod jag att för att överleva så kunde jag inte vara den jag var. Jag jobbade för att bli mer maskulin, började prata med mörkare röst och fyllde min garderob med ”manliga kläder”. Jag försökte tona ner allt jag var, och försökte leva ett liv genom att vara någon som inte var jag. För när jag visade mig själv, blev jag inte accepterad, så jag hade egentligen inget val.
Hur har din uppväxt påverkat dig?
– När jag var liten blev jag van att jag skulle vara illa behandlad. Till slut så vande jag mig. Men idag tar det mig idag hårdare, om eller när jag blir dåligt bemött, kanske för att jag fått upp ögonen kring hur det kan och ska vara.
Du flyttade från Brasilien och staden São Leopoldo till Sverige och Skellefteå. Hur var det?
– Jag ska aldrig glömma den första gången jag kom till Sverige och promenerade på en gata. Det var ingen som skrek efter mig eller stirrade. Som det var och fortfarande är, i den lilla staden jag kommer ifrån i Brasilien. I Sverige kunde jag bli glad. Jag bodde i Skellefteå i nästan två år, för att min dåvarande kärlek bodde där. Alla accepterade inte HBTQ människor, men majoriteten accepterade mig som jag var.
Finns det något vi behöver jobba på i Sverige?
– I Sverige är det svårt att vara invandrare. När man inte är här ifrån så har man en lång väg att gå. När jag uppträtt som dragqueen har jag fått uppleva mycket i Sverige. Jag har sett många olika sidor av vårt land som ibland kunnat innebära att jag känt mig hotad. Det finns folk som inte förstår dragshowen som form. Människor som är helt stängda. Men jag vill helst fokusera på de där 99 procent som bara ger kärlek. Men den enda procenten, som är helt emot, gör mig ändå så ledsen.
Vad är det som gör att du fäster dig vid just den procenten?
– För att jag tänker att det kanske är en mamma som har en HBTQ son, och då blir jag ledsen över att just det barnet får leva i den miljön. Då vill jag kämpa hårdare. Tävlingen är ett bra sätt att synliggöra HBTQ–människor.
Vad går dragqueen-tävlingen ut på?
– Det är ett program som finns på flera olika språk och varje land gör på lite olika sätt. I Sverige har vi i varje avsnitt en utmaning. Det handlar inte bara om att sminka sig och ta på sig en peruk. Att vara dragqueen är en konstform. Hur man pratar, skådespelar och klär sig.
Vem vinner?
– Jag har ingen aning, säger Gabriel Fontana och skrattar hemlighetsfullt.
Hur mycket vill du vinna?
– Jag vill jättegärna vinna. Jag kommer hit för att det betyder så mycket för mig, då jag ofta blivit kallad för looser. Sedan har jag tänkt på att bara genom att vara med i den här programmet, i det offentliga rummet och sammanhanget, gör mig till en vinnare. Det här är till 100 procent en revansch för mig. Jag var så svårt mobbad, men ändå har det alltid varit självklart för mig att klara det. Att jag skulle vara en stark människa. Jag har en styrka som jag är tacksam över.